- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
134

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 12. General Haraldson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

134

Om denna känsla icke alltid utplånar känslan af en tryckande
nöd, så hjälper den åtminstone människan att fördraga
nöden.

Adèle hade trots sina unga år några nyttiga och goda
talanger.

Hon använde dem på det älskligaste sätt med mod och
undergifvenhet för att i någon mån lindra sin fars bittra öde.
Generalen hade nu blifvit bräcklig och svag. Hans dotter vande sig
vid att mottaga anständig betalning för sina arbeten.

Adèle skötte sin gamla far med den huldaste dotterliga
omsorg och den redlige gubben fägnade sig hjärtligen öfver den goda
flickan; men han kunde icke glömma den farliga belägenhet, hvaruti
han skulle komma att lämna henne vid sin död.

Den oro och den sorg, som han så noggrannt sökte dölja
för sin dotter för att icke inverka störande på hennes
arbetsförmåga, undergräfde allt mer och mer och mycket hastigt hans
redan förut försvagade hälsa och han kände döden nalkas.

Allt agg utplånas vid grafvens rand; och den fattigdom samt
de frestelser, för hvilka Adèle vid harts död skulle bli utsatt,
lockade fram i generalens minne tanken på hans rika syster.

Under alla andra omständigheter skulle det hafva förefallit
generalen svårt och på det högsta motbjudande att begära något
af friherrinnan Lejonman för sin dotter. Men han öfvervann nu sin
vedervilja därför, då han tänkte på sitt barn, hvilket han inom.
kort skulle lämna utan stöd och utan någon utväg till bergning.
Han skref därför från Karlstad till sin syster i Stockholm såsom
en otröstlig och bedjande fader samt dog kort därefter i sin
dotters armar, under det att han välsignade Adèle och anbefalde
henne i försynens hägn.

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free