Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 13. Adèle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
136
något vördnadsvärdt fruntimmer, som ville förstående deltaga i
hennes bekymmer och lätta dem genom deltagande af aktning för
hennes fars minne.
Adèle trodde nog, att många portar skulle öppnas för henne,
så snart hon tillkännagifvit sitt uppsåt. Ja, hon smickrade sig
till och med med det antagandet, att hon skulle äga så många
vänner i Karlstad, att hon endast skulle behöfva välja emellan de
hem, som skulle erbjuda sig för henne. Det var ju bekant, att
hon var en talangfull och arbetsam flicka, och hvilken skulle ej
vilja hafva en sådan hjälpreda i sitt hus, tänkte hon. Ty det
hade aldrig fallit henne in, att hon skulle blifva upptagen i
någon familj såsom medlem i densamma, utan hon ville betala för
sig genom sitt arbete.
Den olyckliga! Hon var för oerfaren af lifvet för att hafva
hunnit till den obehagliga vissheten om, att man med de dygder,
som man själf icke har, fordrar af sitt tjänstefolk och sina
underhafvande en sådan blind undergifvenhet, som fördrager alla,
nycker, alla fel, ja till och med laster hos husbondfolket.
Mamsell Haraldson var icke en flicka, som man utan blygsel
kunde befalla till hvad som helst, och som man utan vidare
ville göra till vittne af ledsamheter, hvilka så lätt uppkomma till
och med i fullt hederliga hushåll. Man tänkte så allmänt inom
familjerna i Karlstad, men man sade det icke.
Och följden blef, att Adèle oaktadt sitt behagliga väsen,
sina talanger och sin duglighet samt sin smak för arbete, icke
vann någonting annat genom sina försök att få plats i någon
familj än ett nedlåtande, ofta icke så litet sliskigt medlidande.
Greneral Haraldson hade haft en trotjänarinna, gamla Tilda,
hvilken varit kvar i hans hus vid hans död och ännu dröjde hos
hans dotter, men nu måste skiljas från henne, då hemmet
upplöstes.
Då hennes unga mamsell, som Tilda kallade Adèle, ämnade
flytta till sin faster, hade Adèle betalt Tilda hennes innestående
lön med tårar i ögonen. Tilda grät äfven, då hon mottog pengarna.
Hon hade kommit till generalen, innan han var gift. Hon hade
varit med som vittne på hans bröllop, hon hade sett Adèle födas
och hennes mor dö och därefter hade Tilda varit som en mor för
den lilla flickan.
Nu skulle de skiljas för alltid.
Det var hårdt för dem båda, mest för Tilda.
Hon ämnade flytta från Karlstad till Stockolm, ty hon trifdes,
nu ej i Karlstad. Emellertid dröjde hon kvar där något hos en,
kusin, som hon hade där.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
