- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
141

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 14. Tulldirektören

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

141

Detta skulle verkligen roa honom att göra och han visste
med sig själf, att han, om han lyckades däruti, äfven skulle göra
sm unge vän en ganska stor tjänst.

Tulldirektören var på intet sätt okunnig om, att nyckerna
hos ett bedagadt fruntimmer äro mycket svåra att utrota och att
motsägelser därvidlag icke göra någon nytta utan fastmer tjäna
till att ännu mera rotfasta nyckfullheten i damens i fråga sinne.
Han diskuterade saken med sig själf och han kom inom kort till
den bestämda öfvertygelsen, att han icke skulle kunna nå sitt mål
utan att själf låtsas hylla sig till läseriet. Men då skulle han
bestämdt vinna gehör hos friherrinnan, det trodde han fullt och fast.

Hyckleri och läseri öfverensstämde visserligen icke alls hvarken
med tulldirektörens vanor eller passade till hans liflighet och
hans redbara åsikter. Men hvilken stor belöning skulle han icke
få skörda för sitt tvång och sitt spel, då han skulle få det
oskattbara nöjet att skratta däråt; alla de sällskap, där han icke
träffade unge Lejonman, hvilken hyste stor vördnad för sin mor och
således icke skulle tillåta att någon, ej ens hans bäste vän gjorde
sig löjlig på hennes bekostnad.

Hvilken triumf skulle det ej vara för den glade tulldirektören
att kunna öfverlista och aflägsna en falsk och smilande
läsareapostel samt att omvända en andäktig syster, hvilken blifvit
försoffad i sina religionsgrubblerier och återföra henne till
societetslifvet.

Tulldirektören beredde sig att spela sin roll lika gladt och
intresserad, som om det varit fråga om att inöfva en dylik för ett
societetsspektakel.

Han började med att skrifva till friherrinnan Lejonman ett
verkligen uppbyggligt bref, hvilket han hade haft mycket stor
möda att få ihop, så att det blef anslående.

Ståtliga, meningslösa uttryck, sådana som ofta och med
förkärlek nyttjas af läsareapostlar och andra religiösa humbugsmakare,
citater ur den heliga skrifts böcker, ett nästan till skicklighet
gränsande beröm öfver den förnäma damens gudliga vandel,
allt detta hade tulldirektören användt i sitt bref i afsikt att förmå
henne att kasta en ynnestfull blick på den sista meningen i
skrifvelsen.

I denna mening, slutklämmen i brefvet, tag han sig för att
begära tillstånd att få besöka henne och att tillsammans med
henne få arbeta på sin salighet.

Tulldirektören tog en mängd afskrifter af detta bref, hvilket
delvis verkade såsom en lärorik epistel och dessa afskrifter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free