Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 14. Tulldirektören
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
148
uppriktig vänskap för tulldirektören intager hyckleriets ställe i
hennes själ, och friherrinnan tyckte, att hon vaknat upp till ett nytt,
ett härligt lif.
Hon blef bortskämd.
Det dröjde ej länge, förrän hon förmåddes skrifva till sin
lismande handsekreterare och frikalla honom kort och torrt för
framtiden från besväret att hafva omsorg om en själ, som var nog
stark att råda sig själf, och följaktligen hoppades friherrinnan,
att han icke mera skulle göra sig besvär att besöka henne.
Brefvet var skrifvet efter tulldirektörens diktamen.
Men den smilande kolportören var icke en man, som så lätt
släppte sitt rof. Han tog allt det, som stod i det infama brefvet
för verkan af ett infall, hvilket icke skulle äga bestånd mot hans
vältalighet.
Han skref för den skull ett bref, fullt af utdrag ur den
heliga skrift och på dessa utdrag stödda bevis, att friherrinnan nu
mer än någonsin behöfde hans bistånd för sitt andliga behof,
alldenstund hon syntes hafva kommit af den smala vägen och in på
den breda.
Tulldirektören fick del af brefvet. Han skrattade däråt och
förvrängde det samt gjorde sig mycket lustig på kolportörens
vägnar. Hans gäster skrattade, och detta smittade friherrinnan, att
äfven hon började skratta.
Friherrinnan Lejonman skrattade således för första gången
åt läsareapostelns utgjutelser, och därmed var hans välde öfver
henne för alltid till ända — till de sammansvurnas stora ära och
förnöjelse.
Friherrinnan bodde flera dagar ute på landet. Tullinspektören
och hans gäster foro ut och in; ty de hade ju sina befattningar
att sköta i staden.
Rummen blefvo återstälda i sitt ursprungliga skick. Korsen
blefvo borttagna från trädgården och statyerna uppsatta på sina
platser, fårskinnet blef aflägsnadt från Apollobilden, och den unge
prästmannen höll en afton ett föredrag om läseriets våda samt
om läsarekolportörers hyckleri och snikenhet.
Friherrinnan var alldeles botad.
Man återkom till Stockholm, och friherrinnan Lejonman visade
sig åter till allmän förundran i societetslifvet.
Hon tog dagligen emot tull direktören i sitt hus, och hans
vänner voro äfven välkomna till henne. Hon ville se sin son glad
och munter. Hon afskydde läsareapostlarne i allmänhet och sin
förre handsekreterare isynnerhet. Hennes våning blef ommöblerad
och fick ett gladt utseende. Hon ordnade sina penningeaffärer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
