Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 15. Kisses leksaker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
150
och postbiträdet ansågo brefven vara ganska hjärterörande och
öfvertalande.
Brefven voro till friherrinnan Lejonman och innehöllo böner
för Adèle.
Men friherrinnan svarade aldrig på dessa skrifvelser, och
efter en tid läste hon dem ej ens. Hon gjorde vanligtvis däraf
små pappersrullar för att låta Miran, hennes favoritkatt af
angora-ras, leka därmed. Och den ömma och trogna Tilda gick flitigt
på posten för att höra efter, om det icke kommit något bref till
henne från Stockholm. Men hon återvände alltid besviken och
suckande — likväl försökte hon ständigt att småle, då hon trädde
in till sin unga mamsell. Hon vaktade sig noga för att bedröfva
henne genom att med henne tala om hennes fasters hårdhet, och
hon fruktade lika mycket, att hon skulle låta ett förlupet ord
förråda, att hon skrifvit till friherrinnan upprepade gånger. Hon
hade ju blifvit tillsagd af Adèle att ej vidare beskära fastern, och
hon visste, att Adèle skulle bli mycket ond, om hon komme under
fund med, att Tilda trotsade detta förbud.
Ett af den goda Tildas bref blef lämnadt till friherrinnan
Lejonman en gång, då tulldirektören var på besök hos henne.
Han yttrade sin förundran öfver att se friherrinnan rulla
ihop brefvet, innan hon läst det. Men hon svarade honom, att
hon väl kände igen utanskriften, visste, hvad det innehöll och
behöfde således ej läsa det.
Tildas af böner och klagande uttryck fyllda bref, blef
hoprulladt och bundet med en garnända samt kastades åt Miran och
blef ett föremål för hennes viga och smidiga rörelser.
Baron Örnnäbb blef bestört. Han kunde icke förstå denna
liknöjdhet för ett bref, och detta synbara förakt för afsändaren,
hvilken denne nu än måtte vara.
Han fällde några ord därom, under det att han spelade ett
parti Boston med friherrinnan, men han fick af henne blott
undvikande svar.
Han kände friherrinnans karaktär allt för väl, för att det
skulle hafva fallit honom in att visa sig enträgen, om också blott
för ett enda ögonblick.
Men då han sent omsider tog afsked och gick, rullade han
med sig under foten det till lekboll förvandlade brefvet, som
Miran redan sprungit ifrån, tog hastigt upp det och stoppade det i
sin ficka.
Man må icke beskylla tulldirektören för en tadelvärd
nyfikenhet, om man betänker, att ett bref, användt till ett sådant
bruk, som till leksak åt en kisse, och hvilket synes vara utkastadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
