Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 15. Kisses leksaker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
152
namn, och unge Lejonman hade varit blott ett år gammal, då hans
morbror gifte sig.
Tulldirektören, hvilken var lika envis då det gällde att
fullfölja en god gärning, som han var det, då det var fråga om ett
putslustigt upptåg, lät icke afskräcka sig.
Han skref till tulldirektören i Karlstad och begärde af honom,
de bestämdaste och noggrannaste underrättelser om Adèle.
Svaret blef helt och hållet till den fader- och moderlösa
flickans fördel.
Tulldirektören i Karlstad började sin berättelse med att
anföra upphofvet till friherrinnan Lejonmans hat till sin bror,
generalen och hans oskyldiga dotter. Han utbredde sig vidlyftigt
om hennes behag, hennes anständiga lefverne, hennes talanger och
hennes undergifvenhet för ödets lag.
Brefvet var med ett ord sagdt så affattadt, att det
nödvändigtvis skulle sätta baron Örnnäbb i eld och lågor, så mycket mer
som han redan förut intresserade sig för den unga flickan genom
den mysticism, som friherrinnan Lejonman tillåtit sig, då han sport
henne om brefvet.
Han var nu säker på sin sak att hafva rätten på sin sida,
och han drog nu icke i betänkande att med eftertryck tala vid
friherrinnan. Han föresatte sig att icke skona henne, och han
fruktade icke, att han skulle därigenom äfventyra det välde, som
han mera säkert utöfvade öfver henne än hennes skenheliga
privatsekreterare förut gjort. Läsareprästen hade haft hyckleriet,
tulldirektören hade nöjet till grundval.
Han skyndade sig till friherrinnan.
Hon halflåg på sin soffa och läste Wilhelm von Braun.
Hon mottog honom med ett smålöje, när han kom in.
— Välkommen! sade friherrinnan.
— Jag tackar.
— Ha, ha, ha! Jag skall berätta något lustigt, sade
friherrinnan.
— Jag är inte vid humör att skratta nu, sade tulldirektören
till hennes stora förvåning.
— Hvad fattas er, min vän? frågade hon.
— Jag är högst förargad.
— Såå! På hvem, om man får vara så näsvis och fråga?
— För tusan! På er!
— På mig?
— Ja!
— Nå, se det var då något nytt!
— Rodnar ni inte?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
