Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 17. En bekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
185
— Då är han tadelvärd, svarade Adèle.
— Jaså, hon medger det ändå.
— Ja, det gör jag. — Men är han min kusin, och talar han
sant, så är det lika visst, att han gjort mig stora tjänster. Vill
han nu fara bedrägligt fram, så vare det hans sak.
— Store Gud, så hon säger!
— Hans fel frikalla icke mig från att vara höflig, om han
verkligen har några dylika synder på sitt samvete, hvilket jag
dock har mycket svårt att tro vara fallet.
— Hon tror det inte?
— Nej, vet du, Tilda, det gör jag verkligen inte.
— Hon kanske tänker ta emot den där unge karlen, hvilken
nog inte lär vilja ge sig i väg i brådrasket?
— Ja, det gör jag.
— Gud förbarme sig!
— Kära Tilda, sade Adèle, hur i all världen vill du väl
begära, att jag skulle kunna neka att taga emot en nära släkting,
som rest den långa vägen från Stockholm och hit till Karlstad
endast för att få träffa mig.
— Han kan vara en frestare, varnade Tilda.
Då började Adèle på att skratta samt sade:
— Kära Tilda, inte behöfver han väl vara en frestare af
den orsaken, att han ser bra ut, har en ståtlig hållning och en
vacker stämma.
— Jag säger, som rena sanningen är, jag, puttrade Tilda.
Det är inte bra, att ni träffas.
— Men, kära Tilda, hvad i all världen fruktar du då? sporde
Adèle.
— Ja, det säger jag, att emellan ungt folk af olika kön
går intresset i stigande — — —
— I stigande! Ha, ha, ha! Hvad menar du med det, Tilda?
utropade Adèle, skrattande ett klingande skratt.
— Jo, jag menar, att det leder rakt till kärlek!
— Nej, hör du Tilda, du menar väl inte, hvad du säger!
— Jo, det gör jag.
— Jag skall säga dig, gamla hederliga Tilda, att de där
bekymren, som du gör dig, äro alldeles öfverflödiga.
— En ung mans väg till ena piga är ej lätt att hindra.
— Prata inte så där.
— Jag är skyldig att varna.
— Menar du allvarsamt, Tilda?
— Ja, det gör jag.
— Tänk, det hade jag inte trott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
