- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
188

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 17. En bekännelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

188

Efter en mogen öfverläggning om den mest passande
timmen för mottagandet af den resande unge mannen och om
ceremonielet, som vid denna mottagning borde följas, kom Adèle att
se ut genom fönstret och fick då se en ung man, som hon ej
kände igen, sitta på stenbänken midt emot huset, där hon
bodde.

— Tilda! sade hon.

— Ja, barnet mitt, sade den nu milda gumman.

— Här midt emot sitter en ung man. Det är väl aldrig
baron Lejonman heller?

Gumman skyndade till fönstret och tittade.

— Jo, minsann är det inte han.

— Så bra han ser ut.

— Nog gör han det.

— Tänk, att han sitter här.

— Han ger sig inte.

— Gå ned till honom, du.

— Nu?

— Ja!

— Hvarför nu?

— Han skall inte sitta där, det ser illa ut.

— Nej, det har hon rätt i. Jag skall be honom gå sin väg.

— Nej, det skall du inte göra, Tilda, du skall i stället säga
honom, att han är välkommen hit vid middagstiden i morgon. Se
så, blif inte så där mörk i hyn nu igen, utan gör som jag ber
dig, annars är jag tvungen att själf gå ned till honom.

— Nej, det kommer aldrig i fråga, sade gumman tvärsäkert.
Och skakande på sitt hufvud gick hon och utförde kommissionen
till Lejonman, hvilken nu reste sig upp från stenbänken och
belåten gick hem till hotellet. Nu tyckte han, att han var karl.

Då Tilda kom upp på rummet igen, omfamnade och kysste
Adèle henne ömt, och Tilda tänkte för sig själf, att en kyss,
gifven af godt hjärta, är behaglig att mottaga, vid hvilken ålder
man än är.

*



Adèle sof icke denna natt, det gjorde ej heller unge Lejonman.
De lågo vakna, som älskande ofta göra, och deras tankar
möttes i natten som lätta andeväsen just på midten på den fågelväg,
hvilken ledde från Adèles hem till hotellet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free