Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 17. En bekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
190
Just som klockan slog tolf, gick baron Lejonman från
källaren för att besöka sin kusin.
Han hade klädt sig helt enkelt; ty han visste, att, då man skryter
med sin rikedom, man påminner den nödstälda om dennes olycka,
och det skall man aldrig göra. Han var ganska ädel i sina
tänkesätt, den unge mannen, och han hade allvarligt beslutat sig för
att till sin kusin icke säga något, som kunde erinra henne om
olikheten i deras belägenhet.
Detta borde icke bli så svårt.
Han ville ju ej tala om sig själf, endast om henne.
Men han hade äfven beslutat sig för att noga gifva akt på
sig själf, så att han icke fällde några uttryck, hvilka skulle kunna
röja hans hemliga och käraste önskningar samt möjligen kunna
uppväcka misstroende.
Men detta var nog icke så lätt.
Nu var han i trappan.
Han knackade på.
Tilda öppnade.
Hon neg och hjälpte honom af med öfverrocken samt var
glad åt, att kan hade galoscher, så att hon icke genast fick sitt
nyskurade golf nedsöladt af smutsiga fjät.
Nu gick han fram förbi Tilda.
Baronen rodnade af hänryckning, då han nalkades Adèle.
Adèle å sin sida rodnade äfven hon, men hennes rodnad
hade sin grund i blygsamhet.
De betraktade hvarandra på en gång — och så på en gång
slogo de ned sina blickar.
Adéle visade utan att slå upp blickarna igen, sedan de båda
växlat ett hastigt handslag, sin kusin på en stol och bad honom
med en gest taga plats.
Han satte sig.
Adèle slog sig äfven ned — i andra hörnet af rummet och
midt emellan dem båda tog Tilda plats i sin stora länstol med
glasögonen på näsan, bomullsgarnsnystanet vid sina fötter och
stickstrumpan i handen.
Adèle visste icke, hvad min hon skulle hålla.
Intet sades ännu af någon.
Hon steg upp för att taga sitt arbete från en stol, på hvilken
hon lagt det.
Denna stol befann sig händelsevis helt nära den stol, på
hvilken Lejonman tagit plats, och hon satte sig där till icke ringa
förskräckelse för Tilda.
Lejonman visste ej heller rätt, hur han skulle skicka sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
