Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 17. En bekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
197
— Ack, om du älskade mig något litet! fortsatte det oaktadt
kusinen glödande af passion och kärlek.
— Ack, om jag älskade dig något mindre! klagade Adèle.
— Detta ord afgör mitt öde! sade Lejonman manligt.
— Det gör mitt så mycket bedröfligare, suckade Adèle.
— Nej, sade kusinen, du skall bli min maka!
— Jag vågar ej hoppas det, sade Adèle blygt.
— Jag svär det!
— Åh!
— Vid himlen!
— Gud!
— Vid hedern!
— Ack!
— Vid dig själf, Adèle!
— Och din mor, Axel? sporde hon darrande.
— Hon älskar mig, förklarade Lejonman.
— Men hon hatar mig, påminde Adéle.
— En dag skall hon älska äfven dig?
— Ljufva, hägrande lycka!
— Adèle, svara mig, min Adèle, vill du blifva min?
— Och hvilkens då annars, utropade Adèle.
— Du vill bli min?
— Store Gud!
— Svara! Jag förgås af ovisshetens marter!
— Ja — — ja! — svarade hon, Dig eller ingens!
De störtade i hvarandras armar. Den andra kyssen brann
på deras läppar, den första hade blott nått Adèles hand.
Ifrån detta ögonblick hade de icke mera någon tanke på
gamla Tildas bestämmelser — intet förstånd mer — ingen
försiktighet — endast det ljufvaste rus af den renaste och kyskaste
kärlek.
Af allt hvad som styr människorna, är endast dygden kvar;
men den dygd, som försvarar oskulden utan att vara för sträng,
som förekommer ett felsteg och närer på långt håll en tillåten
sällhet, som ger lof att fästa sig därvid, att önska den, att
påskynda den efterlängtade stunden med alla ärbara och tillåtna
medel, omständigheterna kunna bjuda.
— Tilda blef förskräckt, då hon fick del af händelsen.
Men hvad kunde hon göra? Hon visste ju, att Adèle var en
god och ärbar flicka, och hon hoppades, att hon skulle
förblifva det.
Men nog tänkte hon: En ung mans väg till ena piga är
allt svår att utgrunda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
