Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 17. En bekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
199
— Ja, sade Tilda, det är då en dagsens sanning, att man
icke kan se det kära barnet utan att hålla af henne.
— Det är sant! sade Lejonman.
— Och när man hör henne tala, tvingas man att beundra
henne, fortsatte gumman.
— Instämmes:
— Och när hon sjunger — —
— Då är hon gudomlig! sade Lejonman.
— Nej tyst med er! sade Adèle, som blef brydd af detta
ampla beröm.
Men Tilda och baronen brydde sig ej om detta förbud utan
de fortforo omväxlande:
— Och när hon spelar sedan — — —
— Hela hennes själ lägger hon i toner.
— Och när hon småler:
— En ängel kan ej le vackrare.
— Och när hon smeker så vänligt — — —
— Tala inte om det, tala inte om det! utropade baronen i
extas samt passade på och kysste Adèle.
— Pass på, pass på, fortsatte Tilda, friherrinnan skall bli
förtjust.
— Det tror jag också sade baronen.
— Ni glömmer, att Axels mor hatar mig, inföll Adèle mera
sorgset.
— Jag säger, som sanningen är, att det är blott ett hjärta
af järn och stål som skall kunna motstå min rara flicka, sade Tilda.
— Om det ens går för ett sådant att göra det, inföll
baronen.
— Och friherrinnan Lejonmans hjärta är väl ej af annat
virke än andra människors, tänker jag, fortsatte gumman.
— Nej, det kan Tilda vara öfvertygad om, att det inte är,
svarade baronen med bestämdhet.
Han sträckte för öfrigt sitt hopp ännu längre än Tilda. Han
tviflade icke på, att han skulle få taga sitt hjärtas brud med sin
mors tillstånd, så snart hon väl fått se Adéle.
Men Adèle själf var ej så lättrogen, ty hon var mindre häftig
och mer betänksam och sådana människor tro i allmänhet just
icke på det lyckliga realiserandet af hvad de ifrigt önska. De
vilja se resultatet och bygga ej så stora luftslott.
Hon var också den enda, som kunde tänka så lugnt, att hon
kunde uppställa svårigheter i detalj.
— Hur skall jag, så ung som jag är, kunna visa mig ensam
i Stockholm? sporde hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>