Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 18. En intrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
218
från landet »Inbilskhet», och i sanning har från det landet
emigrerat en hel mängd egoister.
Vi skola ej vara till mycken nytta här i denna världen, så
länge vi äro uppfyllda af vårt eget »jag».
Om vi inbilla oss, att vi äro själfva storheterna i universum
och att en hvar är intresserad af att höra vårt tal och få
reda på våra bedrifter, så skola vi därigenom endast åsamka
oss de förståndigas beklagande och de mindre betänksammas
förakt.
Mången har sett allvarliga, intelligenta män och kvinnor
sitta ned och lyssna till det dumma pratet af någon inbilsk
»dummerjöns», hvilken icke kunnat tala om något annat än om sig
själf och de saker och förhållanden, hvilka rörde honom
personligen.
Den som endast har sig själf att tala om, han kunde gärna
tänka på, om det icke vore bäst, att han icke talade alls.
En fransysk religionshistorisk författare, Louis Jacolliot,
säger träffande:
Man bör vörda hvar och en, som försvarar en idé och en
fana, men aldrig dem, hvilka icke hafva någon annan tanke och
fana än sig själfva.
Det ligger sanning och beaktansvärda tankar i dessa ord.
Om alla storskrytare och själfupphöjare behandlades efter
förtjänst, så skulle vi sannerligen hafva mindre uselhet och
mindre humbug i världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
