Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 18. En intrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
224
— Sublimt! läspade friherrinnan.
Och ständigt, hvart jag vankat
Söker jag dina spår.
Dig följa mina tankar,
Hvar i världen jag går.
Oförsigtigt nog lade Axel Lejonman sin hand mot hjärtat.
Adèle såg det och bleknade. Men lyckligtvis voro såväl friherrinnan
Lejonman som baron Örnnäbb till den grad upptagna af
henne, att de ej gåfvo akt på unge baronens vältaliga pantomin.
Adèle forsatte:
Än en gång denna lycka
Mig himlen skänka må,
Att dig i famnen trycka
Och vid din kyss förgå,
I salighet förgå.
Nu följde åter ett längre mellanspel, hvarefter sången
fortsattes:
Ack se, de spridda flockar emot hemmet ren ila,
Nu aftontrummans ljud soldaten bjuder hvila.
Än tonar munter sång —
Jag hört den förr en gång —
När först jag honom såg. —
Mitt bröst är så beklämdt
Mitt sinne så förstämdt.
Från min tjusande dröm jag kan ej tanken rycka.
Den bilden, som jag såg
Ej viker ur min håg. —
Hvad han var öm!
Gud! Med kärlekens lycka
Hans lif att få smycka — —
Hvilken tjusande dröm!
Min själ i ljuf förvirring
Honom bidar. — Blott irring?
Ett vackert efterspel följde, hvarefter Adèle steg upp från
pianot.
Nu utbröt jublet högt!
— Hvilka sifverklara toner ni har!
— Hvilken smak!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
