Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 18. En intrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
228
— Nej, blygs själf, friherrinna.
— Har jag ej människornas aktning! utropade friherrinnan.
— Delvis.
— Såå! Delvis! Blott delvis! jo jag tackar!
Baronen fortfor öppet:
— Ni må veta, fru friherrinna Lejonman, att jag tusen
gånger hellre stöter mig med er än jag vill, att människor skola
få den tron om mig, att jag gillar edra besynnerliga infall.
— Nå, jag må säga! utbrast friherrinnan försmädligt.
— Hör på, fru friherrinna, fortsatte han. Skulle ni vilja
veta, hvad folket tänker om er, till och med de som äro
fullkomligt främmande för edert beteende i denna sak?
— Ja, det skulle verkligen intressera mig, sade friherrinnan
impartenent.
— Nå, se då på, i hvilket tillstånd ni försätter mamsell — —
Han pekade på Adèle, hvilken stod där alldeles blek och
vacklande.
— Se på mamsell — hon ömmar för er brorsdotters hårda
öde, och det blott af hvad hon hört under dessa få minuter. —
Hon har ett godt hjärta.
Af dessa ord och därigenom att allmänna uppmärksamheten
riktades på henne, blef Adèle ännu mera altererad, och hon kände,
att hon var nära att förlora sansningen.
— Jesus! Hon svimmar! utropade friherrinnan.
Adèle vacklade tillbaka och mottogs af Axel Lejonman.
— För fan! utropade tulldirektören. Skär upp hennes
klädningslif, skär af snörbanden på hennes tvångströja till snörlif, så
att hon må kunna andas. Jag kan ej befatta mig med sådant.
Friherrinnan var utom sig.
— Hvilken hård människa ni är! fortfor tulldirektören. Ser
ni inte, att mamsell håller på att kväfvas! Har också hon ådragit
sig er onåd, för det att hon visat sig rörd öfver den stackars
Adèles olycka? — Men kom åtminstone ihåg, att mamsell här inte
sagt ett ord i saken utan endast svimmat.
— Tilda! Elsa! ropade Axel Lejonman, alldeles öfvergifven.
Tilda! Elsa!
De kommo brådstörtadt in.
— Bär mamsell in till sig och sköt om henne väl, sade
tulldirektören.
Tilda och Elsa uttryckte sin sorg och häpnad samt togo och
buro ut Adèle.
— Nåå, sade tulldirektören till friherrinnan, tänker ni inte
göra något för det kära barnet. Skall det endast öfverlämnas i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
