- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
229

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 18. En intrig - Kap. 19. Fåfängt klappar tulldirektören på friherrinnan Lejonmans hjärta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

229

sina tjänarinnors händer. Men gå då friherrinna, gå i Guds namn
och utdela edra befallningar åt ert eget folk, att hjälp må skaffas.

Friherrinnan följde nu efter in i Adèles rum.

Örnnäbb brummade och svor enligt sin vana.

Axel Lejonman stod där alldeles bestört och handfallen.

Det fanns nu icke mera något hopp för honom — ej förrän
han blifvit myndig. —

Det var således två år att vänta.

Hvilken älskare blir icke förskräckt öfver att nödgas en så
ofantligt lång tid — vänta på sin sällhet.

*



         Kap. 19.

         Fåfängt klappar tulldirektören på friherrinnan Lejonmans hjärta.

Dagen hade skridit framåt.

Friherrinnan och Örnnäbb sutto i salongen.

— Hur är det med mamsell? sporde Örnnäbb.

— Hon kommer sig, sade friherrinnan. Det var blott en
öfvergående svimning. Hade ni ej bråkat så mycket, baron, skulle
aldrig detta hafva händt.

— Hade ni ej varib så hårdhjärtad, friherrinna, skulle detta
aldrig hafva skett, sade baronen till svar.

— Mamsell hade ej något med saken i fråga att göra.

— Hon är människa, det är allt, och har mänskliga känslor.

— Har jag ej det då!

— Nej.

— Blygs!

— Det borde ni göra själf. — Ni hatar er döda brors minne,
och detta hat öfverför ni på hans dotter. Att hata en död mans
minne är lågt, att öfverföra detta hat på en lefvande oskyldig är
ännn lägre. — Jag vill klappa på ert hjärta.

— Det är onödigt.

— Jag tror, att det är lönnlöst, men jag vill klappa på ert
hjärtas dörr ändock. — Hör på. Jag vill förtälja er en sak!

Han satte sig tillrätta i länstolen och omtalade:

— Ännu spred sig en stark blomdoft genom byggnaden af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free