- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
241

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 20. Ett frieri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

241

Axel passade på och flikade in:

— Det är förfärligt att tänka sig ett fruntimmer vid hennes
ålder, utan släktingar, utan tillgångar och helt och hållet
öfverlämnad åt en gammal och fattig väninnna.

— Jag ryser! sade friherrinnan.

— En flicka som äger allt — allt för att behaga, sade
Örnnäbb.

— Det är det farligaste af allt, pustade friherrinnan. Just
en sådan flicka är mer än andra utsatt för förförelse.

— Gräsligt!

— Hvilken olycka!

— För tusan! utropade hastigt Örnnäbb och knäppte med
fingrarna, som han plägade göra, när han trodde sig hafva fått
en god idé. För tusan! Tag henne med er till Karlstad, friherrinna
och låt henne förbli i ert hus.

Axel Lejonman hade svårt för att hindra ett leende. Nu
tycktes man själfmant slå in på den väg, som han just ville
utstaka.

— Taga henne med mig? eftersade friherrinnan.

— Ja visst.

— Nåja, flickan är snäll, jag skulle inte ha något däremot,
det får jag uppriktigt bekänna.

— Hon kan bli er till nytta.

— Ja bevars.

— Och till sällskap.

— Ett utmärkt sådant.

— Hon sjunger väl.

— Förtjusande.

— Hon spelar piano — —

— Som en ängel.

— Hon är mycket intressant.

— Därtill kan inte nekas.

— Skola vi hjälpa flickan, friherrinna?

— Ja, hvarför inte.

— Det är alltid roligt att göra en god gärning.

— Ack ja! suckade friherrinnan med en återklang i tonen
af det skenheliga språk, som hon begagnat, under den tid hon
varit läserska.

— Ett, tu, tre kanske vi kunna skaffa henne ett godt
parti.

— Det är inte omöjligt.

— För knäfveln, skola vi sala till en hemgift åt henne,
friherrinna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free