Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 20. Ett frieri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
248
denna innerliga och erkänsamma ton, som blott kärleken kan
åstadkomma, och hvilken ej står till att härma — eller visade han
henne, hur lycklig han var blott och bart af hennes närvaro, då
glömde hon allt och var äfven själf lycklig, ända till dess att
hon åter måste visa sig för sin faster, hvilken var husföreståndarinna
i landshöfdingens hus, och då hon måste ljuga för hennes
främmande.
Det tycktes, som om Adèle aldrig skulle kunna komma i
värre dilemma, än hon nu var.
Hennes kusin inskränkte sina önskningar till att få lefva i
hennes sällskap, och afvaktade nu tämligen tåligt någon gynsammare
händelse, då full förklaring skulle kunna ske med lyckligt
resultat.
Men tänk, om någon af stadsborna skulle falla på den idén
att kalla Adèle mamsell Haraldsson eller att fråga, hvem hon var
så djupt sorgklädd efter. Då vore spelet förloradt för de unga.
Ty helt visst skulle hvarken friherrinnan Lejonman eller landshöfding
Örnnäbb förlåta, om utifrån kom upptäckten af bedrägeriet.
De unga lefde sannerligen såsom vid kratern af en vulkan,
hvilken när som helst kan börja en eruption.
En sådan inträffade äfven inom kort — men den var af en
helt annan natur, än den man tänkt sig. Den störde på ett
alldeles oförutsedt sätt de ungas lycka och lät dem erfara alla
plågorna af en grundad fruktan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
