- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
253

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 20. Ett frieri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

253

således någon inne hos sig, som han var inbegripen i ett gladt
samtal med.

Det var en herre, länsnotarien, en lustig kurre.

— Det där får ni lof att tala om för mig närmare — var
det i går?

— Ja visst.

— Ha, ha, ha! Tala om det närmare om ni kan.

— Ja, jag kan det såsom min hushållerska omtalat det för
anin hustru och hon i sin tur för mig.

— Det har således gått skvallervägen?

— Naturligtvis!

— Låt det då gå vidare. Jag skall just roa friherrinnan
och hennes son med att relatera historien vid middagsbordet.

Länsnotarien omtalade:

— Jo, madam Pettersons kafferep i går ändades på ett
försmädligt sätt.

— Ni har gifvit antydning därom.

— Bjudning var nog i vederbörlig ordning utfärdad, bordet
var dukadt, brickor och koppar med tillbehör voro i finaste skick,
tsåsom det bör vara, när man väntar rart främmande. Sju eller
åtta kaffesystrar här ifrån staden skulle komma och skvallra vid
kaffekoppen, och kaffepannan stod i kakalugnen blank som en
brud?

Madam Pettersson visste nog, att hennes kaffesystrar skulle
komma på förnämt vis — det brukade de alltid göra — men att
— de — hända hvad som hända ville — inte skulle de öfverraska
henne, det kunde hon då slå sig lefvande i backen på, och
därför var allt klappadt och klart, till och med ett par timmar
fore den supponerade kaffetimmen, och därför kunde hon också
lämna huset en liten stund och samtala med en granne om sitt
förehafvande, klädd som hon var i sin fullaste prydno — ty hon
tyckte alltid, att det var litet roligt att retas med sin granne,
som inte hade det så bra som hon och således icke kunde slå på
så stort.

— Satkäring! mumlade Örnnäbb.

Länsnotarien fortfor:

— Glad i medvetandet att hafva undanröjt allt, som möjligen
skulle kunna ge de väntade kaffesystrarne anledning till
anmärkning, gaf hon sig god tid, tills hon från sitt hem fick höra
ett erbarmligt skrällande ljud. Flink som en fekata skyndade hon
från grannens in till sig. — Men hvilken syn mötte henne icke
där! Grisen hade brutit sig lös ur stian och utan minsta krus
spatserat in i rummet, där kafferepet skulle gå af stapeln.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free