Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 20. Ett frieri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
255
— Skönt! Det är ju min sak att vara andra till tjänst.
Sitt ned och omtala, hvad som ligger på ditt hjärta, sedan skall
jag tala om för dig en lustig histora, som jag först nyss fick höra,
af länsnotarien.
— Jag ej upplagd för historier, sade Lejonman.
— Det vore tusan —
— Det är viktiga saker, jag har att tala om.
— Säger du det? — Nå, jag står helt och hållet till din
disposition. Hvarom är det?
— Om Adèle.
— Adèle?
— Ja.
— Hvad har du med henne att göra?
— Mycket.
Örnnäbb rynkade ögonbrynen, sägande:
— Tala.
— Min vän, vi ha spelat komedi, Adèle och jag.
— Såå!
— Då jag i tiden sade mig resa till Örebro, reste jag
ej dit.
— Det vore tusan. Hvart reste du då?
— Till Karlstad!
— Hit?
— Ja — jag sökte upp min kusin, Adèle Haraldson. —
Jag ville, sedan jag blifvit kär i henne och hon i mig, föra henne
till min mor. Jag öfvertalade henne att uppträda under ett
diktadt namn.
— Är du förbannad! Historien om hennes far, som dog
nyligen genom olyckshändelse — —
— Är diktad!
— Ett farligt spel. — Att ingen sagt mig något här i
Karlstad. Förbannade pojke! Hvad har du ställt till! — Adèle
Duval är således autentisk med Adèle Haraldson?
— Ja!
— Din kusin!
— Ja!
— Den kvinna, som din mor hatar!
— Ja!
Örnnäbb blef alldeles hufvudyr af detta förtroende. Han
hade aldrig väntat sig, att vis à vis Adèle finna en så fruktansvärd
rival som Axel Lejonman; hans harm brusade upp, oaktadt
allt hvad han ej långt förut lofvat Adèle.
Han moraliserade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
