- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
260

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 20. Ett frieri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

260

— Man kan, hvad man vill.

— Men vid min ålder, fortsatte Lejonman med särskild
tonvikt på ordet min, vid min ålder är kärleken en låga, som bränner
och förtär.

— Med förstånd — — började Örnnäbb.

— Tala ej om förstånd och kärlek på samma dag.

— Nå, det kan då vara ett sant ord.

— Vid din ålder är mannens förstånd utveckladt, Örnnäbb,
hos mig däremot håller det på att utvecklas.

— Nå, så tag då råd af den förståndige.

— Det är därför, jag kommit hit.

— Aflägsna Adèle!

— Nej.

— Du tar ju ej råd.

— Jag aktar och värderar dig.

— Det märks då inte, med förlof sagdt.

— Bringa mig inte i förtviflan.

— Jag ger blott råd.

— Bär icke döden in i Adèles hjärta.

— Bevare mig för det!

— Hon älskar mig. Tvinga henne att älska er också.

— Mig! utropade Örnnäbb förvånad.

— Ja!

— Du vill det?

— Ja, gör dig henne förbunden — men älska henne själf
platoniskt och inskränk dig till att njuta af hennes och min
lycka.

— Du är, ta mig tusan, bra naiv, min käre Axel, utropade
Örnnäbb. — Men, ser du, kommer Adèle att älska mig, hvilket
väl ej är troligt, att hon någonsin kommer att göra, så tar jag
allt henne för min egen räkning. Att då afstå från henne, det
vore i sanning bra hårdt.

— Jag skall gifta mig med henne, ja, jag skall, när jag blir
myndig! utropade Lejonman med kraft.

— Hon kan väl, för fan, ej gifta sig med oss båda två,
heller! utbrast Örnnäbb. — Men det är väl så, att den förnuftigaste
af oss får gifva vika, kan jag tänka mig.

— Den förnuftigaste? —

— Ja, det är ju jag det, sade Örnnäbb. Du förklarade ju
nyss själf, att mitt förstånd var utveckladt, under det att ditt var
stadt i utveckling. —

— Du vill — —

— Vika, ja!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free