Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 20. Ett frieri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
262
— Ni förskräcker mig.
— Jag nästan anade det.
— Om hon vore ett sådant där fruntimmer, som — —
— Ja, ett sådant, som verkar endast ett flyktigt tycke,
menar ni?
— Ja!
— Då hade man ej behöft oroa sig.
— Jag borde hafva kunnat förutse det där.
— Det tycker jag också.
— Emellertid bör jag inte straffa mamsell Duval för min
egen oförsiktighets skull.
— Nej, alldeles inte.
— Jag skall aflägsna min son.
— Det kanske inte går så lätt.
— Jag skall låta honom företa en resa.
— Jag vet ett säkrare medel att stilla er son.
— Hvilket då?
— Men ni kanske gör narr af mig, friherrinna.
— Ånej.
— Lofvar ni, att inte göra det?
— Ja, det kan jag tryggt göra.
— Då skall jag tala om för er, att äfven jag fallit på den
tanken att bli kär.
— Ni?
— Ja, just jag.
— Nå, se det var då någonting, som jag aldrig skulle
hafva kunnat drömma om! utropade friherrinnan skrattande.
— Nej, nej.
— Ni kär!
— Så är det?
— I mamsell Duval?
— Ja, i hvem annars.
— Sade ni inte det själf, så skulle jag inte tro det.
— Jag tror det knappast själf.
— Ni skämtar bara!
— Nej, det är, förbaska mig, sant, att jag älskar mamsell
Duval.
— Å, så lustigt, ha, ha, ha, så lustigt!
— Jag skall gifta mig med henne för att hjälpa er ur er
förlägenhet vis à vis Axel.
— Ha, ha, ha! Ni har då verkligen allt för lustiga infall,
min bäste baron, skrattade friherrinnan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
