- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
264

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 20. Ett frieri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

264

Hon och Axel Lejonman, som båda längtade att få veta,
hvad Örnnäbb ämnade göra, hade hela tiden, han och friherrinnan
talat, stått och lyssnat vid nyckelhålet.

Lejonman, öfvertygad af, hvad han nyss genom nyckelhålet
hört, att han var ovärdigt förrådd, ville bryta ut i vrede mot
Örnnäbb, hända hvad som hända ville, och hans kusin bad honom,
såsom det tycktes förgäfves, att stilla sig.

I detsamma kom tjänsteflickan för att söka Adèle.

Hon gick blygsamt in i rummet.

Då Ornnäbb såg Lejonman bakom henne i dörröppningenr
ropade han:

— Kom, kom in, min gynnare, du är inte öfverflödig
härinne.

Lejonman sände honom ett förkrossande ögonkast.

Utan att låtsas märka detta vände sig Örnnäbb till Adèle
sägande:

— Mamsell! Ni har nyligen afslagit det anbud om min
hand, som jag gjorde er. — Och kanske ni gjorde rätt. Men
hela min förmögenhet, som jag testamenterar er efter min död,
och på hvilken jag skall låta er vänta så länge som jag möjligen
kan — skulle icke den möjligen kunna taga bort några af
mina år?

Adèle, som kände sig djupt rörd öfver dessa ord, svarade
helt sakta:

— Jag tror mig icke hafva lämnat herr baron något tvifvel
öfrigt rörande mina tänkesätt.

— Det vill säga, att ni står fast vid ert beslut.

— Ja. — Guld är ej detsamma som sällhet.

— Hon är oegennyttig. Det är en vacker egenskap till hos
henne, friherrinna. Det var tusan! utropade Örnnäbb. — Men
hon vill i alla fall ha en man. En kvinna med hennes utmärkta
egenskaper må ej förbli ogift. Låt se, med hvem skola vi gifta
henne?

— Hvart i Guds namn vill ni komma med allt detta? inföll
friherrinnan med ifver.

— För tusan, jag vill ha ett resultat, ett resultat! utropade
Örnnäbb. Mamsell Duval är förtjusande, ja, i sanning förtjusande,
jag skulle till och med vilja kalla henne Solen i Karlstad — inte
sant, svara ni, hennes andra mor!

— Ja, sade friherrinnan, dröjande på målet.

— Er son älskar henne.

— Tyst, för Guds skull, hviskade friherrinnan.

Men Örnnäbb fortfor icke förty:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free