Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 21. Ett familjedrama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
269
omgifning, med undantag af hennes son, grefve Ludvig Lohufvud, och
hennes underlydande voro i hennes ögon endast viljelösa kreatur,
hvilka hon hade att underhålla och betjäna sig af, men hon tänkte
aldrig på, att de voro människor, såsom hon och alldeles icke på,
att de kunde hafva mänskliga känslor, kanske därför att hon ej
själf hade några sådana. Hon hette Lohufvud, och hon hade
sannerligen i sig något af rof djursnatur.
Grefvinnan hade blifvit änka efter generalen grefve Fabian
Lohufvud just vid den tid, då Axel Lejonman utan sin moders
vetskap vistades i Karlstad, och nu bodde hon fortfarande på det
stora fidiekommisset ensam och lefde där som en furstinna
tillsammans med sitt enda barn, den blifvande fideikommissarien,
ännu omyndige grefve Ludvig Lohufvud.
Himmelske Gud, hur hon skämde bort den djärfve och
själfsvåldige ynglingen.
Tilda märkte detta strax hon tillträdt sin plats som
hushållerska hos grefvinnan, och hon plägade ofta tänka på, hvad den
heliga skrift säger om dem, som skapa sig af gudar, då hon tydligt
lade märke till, att grefvinnan lyssnade till hvar enda en af unge
grefvens minsta nycker samt var till den grad svag för honom,
att hon af hela sin själ och af- allt sitt hjärta beundrade honom,
den vildbasaren.
Men grefvinnan Lohufvud själf var icke den kvinna, som
bekymrade sig om bibeln och dess läror, i stället hörde hon i
detta hänseende till de ytterst frisinnade eller kanske rättare
sagdt fritänkande.
Det var bestämdt för länge sedan, att grefve Ludvig
Lohufvud skulle äkta en viss fröken Isabella Lejonman, en kusin
till baron Axel Lejonman. Detta hade bestämts redan medan
barnen voro små, såsom förnäma föräldrar förr mycket mer än nu
plägade göra, och en kort tid efter Tildas och Elsas ankomst
till Stora Högåker blef det bestämdt, att unge grefven skulle
resa till sin blifvande bruds föräldrar och vara där ett par
månader.
Det var en lättnad för husfolket på Stora Högåker, då han
reste.
Unge grefven var icke blott en veritabel, bortskämd
vildbasare, han var äfven penningdryg och bördshögfärdig till
ytterlighet, vacker som en sagodrott, men han hade ett humör, som
var många gånger hetare än hans moders, och det vill mycket
säga. Värst af allt var, att detta humör aldrig blifvit tygladt,
icke ens försöksvis.
Grefvinnan plågades jämmerligen af skilsmässan från sin son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
