Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 21. Ett familjedrama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
278
Fröken Isabella Lejonman var just denna morgon klädd i en
dräkt i hvitt och rosafärg. Hon var strålande vacker och glad
som den förälskade prinsessan i sagan, då hon funnit sin
sagoprins. Tilda tyckte sig just finna en likhet mellan henne och
Adèle Haraldson, då hon sent omsider blef upptagen af sin faster
och gifven åt Axel Lejonman. —
Nog tyckte Adèle, att hon funnit sin sagoprins och helt visst
tyckte nu också Isabella Lejonman, att hon funnit sin.
Men hur var det med grefven?
Man kunde ej bli rätt klok på hans uppträdande mot henne.
Hans sätt var så sorglöst, allt för mycket ytligt, nästan kallt
eller åtminstone likgiltigt, och han tycktes icke tänka särdeles
mycket på fröken, men desto mera på sig själf.
Tilda grubblade nog däröfver.
— Men, tänkte hon, grefven har sett så många vackra
flickor. Han är bortskämd. Han har tröttnat på att lägga sin
beundran i dagen. Han är ju själf en man, som alla kvinnor f jäsa
för, och jag är alldeles säker på, att det är många flickor, som
för den ståtlige unge mannens skull hafva haft hjärtsnörp.
Det förgick ett par veckor, och under denna tid såg Tilda
ofta, huru grefven, stolt och sorglöst, ägnade sin lediga tid åt
fröken Lejonman. Han plägade timtals sitta i en hvilstol bredvid
henne — stundom funnos de vid pianot och sjöngo där duetter
tillsammans, stundom redo de ut, de gjorde besök hos friherrinnan
Lejonman i Karlstad samt hos öfriga grannar, och de syntes vara
ovanligt lyckliga, alldeles som Axel Lejonman och Adèle Haraldsson
voro det.
Friherrinnan Lejonman bodde ännu i Karlstad, men
ingalunda i landhöfdingeresidenset. Hon hade i stället köpt sig ett
vackert hus och sade sig trifvas så väl i Karlstad, att hon ej
hade lust att flytta tillbaka till Stockholm.
Baron Örnnäbb däremot hade lämnat Karlstad. Han hade
blifvit kallad till statsråd. Det var, såsom man hade trott, hans
utnämning till landshöfding hade endast varit ett trappsteg upp
till statsrådstaburetten.
Det kom nu en tid, då det dag ut och dag in aldrig var
annat än fester och middagar, baler och supéer såväl på Stora
Högåker som å de angränsande stora egendomarne och i Karlstad,
och Elsa den stackars flickan hade att natt efter natt sitta uppe
och vänta på damerna.
Om fröken Isabella hördes det, atfc hon täflade med Adèle
Haraldsson om att vara drottningen vid alla bjudningar, såväl å
herregodsen som i staden och hemma på Stora Högåker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
