Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 21. Ett familjedrama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
284
Morgonen därpå, då Elsa trippade förbi frukostrummets dörr,
kallade grefvinnan strängt på henne.
Tilda hade också tillkallats för att mottaga order om
middagsmaten för dagen, och hon stod just bakom den fåtölj, i hvilken
grefvinnan tagit plats, då Elsa kom in i rummet, såsom det
syntes, blek och orolig.
Högdragen och stolt samt icke mindre bister syntes
grefvinnan, medan fröken Isabella Lejonman däremot satt glad och
leende i alkoven med skötet fullt af rosor, som hon höll på att
ordna, under det hon samtalade med grefve Ludvig.
— Elsa, kom hit, så får jag tala vid dig, befallde grefvinnan
i sträng ton.
Elsalydde och nalkades grefvinnan med nedslagna blickar.
— Hvar var du i går afton? frågade hon henne i närvaro
af alla de nämnda personerna.
Elsa ömsom rodnade och ömsom bleknade.
— Jag var ej utanför parkens grindar, nådig grefvinna,
svarade hon tvekande, och hon var så vacker i sin förvirring, att
Tilda ömt ömkade sig öfver henne.
— Vill du kanske söka inbilla mig, flicka, att du var ute
ensam i parken till midnatt? sporde grefvinnan.
Elsa svarade intet. Hon stirrade rätt ned i golfvet.
Grefvinnan fattade henne då tämligen omildt i armen och ruskade
henne, sägande:
— Du vågar gå och draga med kavaljerer, du, om nätternar
fastän jag alldeles bestämdt förbjudit det!
Vid detta tilltal gick en skälfning genom Elsas gestalt. Men
hon sade intet.
— Du svarar mig inte! utropade friherrinnan med stegrad
vrede. Du håller vanhederligt nattspring, du är en impertinent
och slarfvig varelse. Du består dig med fästman, och det är
intet ondt i det, men att springa med honom nätterna igenom, är
vanhederligt för en ung flicka. Säg genast, hvem det är du
drifver med om nätterna, att jag må kunna straffa honom såväl
som dig!
Grefvinnan visste ju mycket väl, att Jerker var Elsas
fästman, men hon låtsades ej veta det och ville sätta skräck
i Elsa.
— Svara! utropade hon strängt, då Elsa fortfarande teg.
Då steg grefve Ludvig lugn och bestämd som alltid upp
från sin plats bredvid fröken Lejonman och gick fram till sin
vredgade mor.
— Kära mamma, sade han med klar och allvarlig stämma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
