Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 21. Ett familjedrama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
285
du skrämmer ju alldeles lifvet ur Elsa med din häftighet. Låt
mig förklara allt. Elsa var inte ensam i parken i går kväll, det
är sant.
— Jaså, du vet det! sade grefvinnan.
— Ja, svarade grefve Ludvig. Jag vet det, ty jag var med
henne.
— Du!
Grefvinnan rätade upp sig i hela sin magnifika och imponerande
längd.
— Ja, jag! upprepade han lugnt samt gick fram till Elsa
och lade sin arm om hennes midja.
Aldrig hade Tilda sett honom vackrare och manligare än
just i det ögonblicket.
— Du! — Du vågar — — du sänker dig — — du — —
vill uppträda som en förförare af min kammarjungfru, Ludvig?
— Du misstar dig, min mor, svarade grefve Ludvig. Elsa
är min trolofvade inför Gud. Hon och ingen annan skall bli min
gemål. — Det är sannerligen på tiden, att du får veta detta,
mamma.
Med sin arm om Elsas midja, stod han där, stolt och lugn,
inför grefvinnan, Tilda och fröken Isabella Lejonman, som ju
var utsedd att bli hans maka, och med hvilken han var
förlofvad.
Den, som hörde det skrik, som nu trängde fram mellan grefvinnans
läppar, skall aldrig kunna glömma det.
Fröken Lejonman sprang upp med handen tryckt mot bröstet,
men hon hann ej fram till grefven, utan föll afsvimmad på
mattan. — Tilda skyndade till hennes hjälp, medan grefvinnan
Lohufvud fortfarande stod hög och befallande, ja hotande framför
sin son.
— Du far med osanning! skrek hon. Säg, att det är osanning,
Ludvig!
— Nej, svarade han kallt och lugnt. — En Lohufvud ljuger
ej, det vet du för väl, moder. Jag älskar Elsa, och hon allena
skall bli min maka.
Grefvinnans ansiktsuttryck blef förfärligt att skåda.
— Du, Ludvig, gifta dig med min kammarjungfru! utropade
hon.
— Ja! svarade grefven.
— Du ingå äktenskap med en simpel bonddotter! fortfor
hon skrikande, utom sig af raseri. Du blifva måg till en usel
bonde här i Värmland, svåger kanske till en försupen bilare! Du
taga till gemål din mors kammarpiga! repeterade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
