Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 22. Resesjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där liksom inne i en förtrollad värld. Hvarefter man vandrar
fram bli träden allt högre och högre. De sträcka sina grenar
såsom giller öfver gångstigen. — Kanske äro dessa de gäckade
sylvianernas dryader.
Vattnet säges vara särdeles nyttigt såväl att förtära som att
bada uti, tack vare sin järnhalt. Men detta visste man ej på den
tid, som denna berättelse spelar. — Sedan mannaminne tillbaka
hade vissa tider på året verkliga folkvandringar företagits till
Resesjön på de obekanta stigarne. Ej utan möda gjordes dessa
vandringar, ty ungskogen måste genomträngas, innan man kom
fram. Denna mystik gaf ännu mera näring åt den i Värmland
fordomdags allmänna folktron, hvilken en gång för alla ljöd
sålunda: Resesjön kan hela alla sjukdomar.
Någonting öfvernaturligt — ondt eller godt — måste här
vara med i spelet. Vidskepelse af många slag bedrefs därför
därstädes. Man »signade», bad egendomliga böner, man offrade
silfver- och kopparslantar allt efter tillgång. Resesjön var den tiden
i smått ett nutida Lourdes eller ännu rättare, den var en
gammaldags offerkälla, ty stämningen var hednisk. — Resesjön och
omnejd var en ypperlig jordmån för sagans örtagård — och denna
örtagård stod ständigt i blom.
Och i blom synas äfven en rik floras skatter på sidorna af
stigarne till Resesjön, synnerligen är det liljekonvaljer, som växa
därstädes i de sumpiga dälderna, genom hvilka stigen styckevis löper.
Väna ört, som våren födde
Utan tistel, utan tagg;
Solen allt sitt guld väl strödde
Kring din stig af morgondagg!
Blyg du dröjer dock, där dager
Mild den gröna björken ger,
Och du spirar vek och fager
Och i sällhetsdrömmar ler.
Ljufva barn, du oskuldsrena,
Trånande mot rymden opp:
Eja! Vore jag allena
Som ditt väsen, rik på hopp!
Kunde blott mitt matta öga
Se, som du, i ro och frid
Mot den ljusa himlen höga —
Funnes mer ej kval och strid!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
