Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Kap. 22. Resesjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Världens flärd, den kalla, tomma,
Fyller ej min själs begär;
Men du, hvita, lilla blomma,
Glädjens ande till mig bär.
Mäktigt tidens stormar ryta
Och uppröra månget svalg —
Dig de skola dock ej bryta,
Sköna, doftande konvalj.
*
Allt var tyst kring Resesjön.
Himlen liksom hängde på trädens kronor.
Man kände en alldeles ny beundran därstädes, ty den var
blandad med en slags fruktan.
På en gång var det, som om man vandrade fram i en urtida
släktgraf, hvilken ej syntes vilja taga något slut.
En dof susning hördes däruppe bland de gröna kronorna.
Det var andarne, som hviskade, trodde vandrarne.
Det är ju ock så: Naturens enslighet, stillhet, djupa tystnad
gränsa till det oändliga.
Där uppe i trakten af Resesjön restes en gång Jakobsstegen.
Där trådde en gång i gråa hedendomen den blide Balder
stigen till Hel, och på en platt klippa anförde en gång satan
trollpolskan.
Det berättas därom följande:
Vid Fryken och i Fryksdalen samlades ortens ungdom ofta
om lördagskvällarna och dansade, de dansade af hjärtans lust,
dansade natten i ända, tills solen bröt fram, ja, ännu då det
började ringa i klockstaplarnes klockor, men då slutade de och gingo
i kyrkan. Det hände dock, att ett lag i en lekstuga ej slutade
med dansen, fastän sabbatsmorgonens klockor ljödo, och strax
blandade sig satan med i spelet.
En gång då det muntra laget, hänfördt af dansens liflighet,
ej lät sig af sabbatens inbrytande störas i sin yrande glädje, utan
fortfor att dansa, äfven då sammanringningen hade börjat, trädde
plötsligt in i lekstugan en främmande man, iklädd helgdagsdräkt
och blandade sig bland mängden. Ingen kände honom, men han
inbjöds dock att deltaga i dansen, hvilken inbjudan han med
glädje syntes antaga.
Snart förstod han att ställa sig i spetsen för laget och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0291.html
