Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 22. Resesjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föreslog till slutdans en slingring eller slinker, som den på orten
kallades, och som blef en verklig trollpolska.
Alla voro med om en slinker.
De ställde upp sig till dansen.
Hand i hand och med den främmande i spetsen började
slingringsdansen eller slinken, och som en hvirfvelvind bar det
åstad igenom alla rum, ur gård och i gård, genom fönster och
dörrar, så att ingen någonsin förr varit med om något sådant.
Då började några med förskräckelse ana sin ohygglige anförares
rätta lynne och ville draga sig ur ringen; men det var för
sent. De förmådde icke slita sig lösa utan dansade nu med satan
i spetsen hän öfver åkrar och ängar, öfver Reseberget, öfver Klar- och
Norsälfvarne och hän mot Resesjön på Kölens höga bergås,
hvarest länge visades det släta granitgolf, där till slut endast
hufvudskallarne fortforo att dansa, tills de voro afnötta ända till
yttersta hårspetsarne.
Denna bergsplatta kallas Djäfvulsberget. —
Stigen var fortfarande mörk, men på en gång var det, som
om skogen öppnade sin famn och Resesjön hvilade lugn på hans
armar.
Detta var den Dafne, man sökte. — Man varsnade ej
sjön, ej ens en skymt af densamma förrän man stod invid stranden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
