Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 23. Mordförsöket å baron Axel Lejonman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
303
märkte Lejonman, att karlen under de mörka och buskiga
ögonbrynen, dolde ett par lömska, genomträngande ögon.
— Behagar ni följa mig in i varumagasinet, sir, sade
handlanden, jag har där passande varor för gentlemän. Där kan ni
efter behag utsöka åt eder af de yppersta och bästa varor, som
finnas att få, sir, där äro de förnämsta handelshusen representerade
genom sina alster.
Han öppnade i detsamma en smutsig dörr och sinkade åt
Lejonman att vara sig följaktig.
Det förekom den unge baronen ett ögonblick, som om han
icke borde hafva gått med, men han undertryckte likväl denna
känsla af fruktan att synas barnslig, och nyfikenheten dref honom
äfven att följa efter genom den öppnade, smutsiga, på sina
gångjärn knarrande dörren in uti en ödslig, låg korridor ända till en
annan dörr, som karlen öppnade med ett par rostiga nycklar, och
genom hvilken han med krypande artighet bad sin kund stiga in.
Lejonman inträdde i ett tomt, dunkelt, blott genom ett litet
fönster i taket sparsamt upplyst, kallt och fuktigt rum.
Det däruti förvarade varulagret förekom Lejonman såsom
det originellaste, han någonsin sett. Allt hvad han kunde
upptäcka i rummet utgjordes af en gammal kista, några vedträn och
en massa tegelstenar.
— Ha, ha, ha! Jag skall visa er rariteter och skatter, som
icke få skådas af gemena ögon, svarade handelsmannen, under det
att han ur fickan tog upp nycklar och började arbeta med låset
till kistan.
Han försökte flera nycklar utan att kunna få upp låset.
Vid hvarje misslyckadt försök svor han allt högre och högre öfver
en gammal kvinna, hvilken han påstod vara sin hushållerska, och
hvilken han sade hafva fördärfvat låset. Denna vrede stegrades
oupphörligen och räckte så länge, att den slutligen föreföll
Lejonman vara onaturlig.
Plötsligen blef baronen betagen af ångest.
Han var ju allena i en dold vrå vid den beryktade
spetsbofsgatan, hvarför han med ögonen oupphörligt fästade på den i
raseri försatte mannen, sakta drog sig tillbaka mot dörren, då
denna hastigt öppnades.
Han vände sig om och såg en gammal, reslig kvinna, som
stödde sig på en krycka.
Under det att Lejonman ovillkorligen ryggade tillbaka for
denna verkliga skräckgestalt, märkte han med en enda blick ganska
tydligt, att hennes haka, öfverläpp och kinder voro öfverdragna
med en tät, mörk skäggbotten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
