Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 23. Mordförsöket å baron Axel Lejonman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
304
Att denna till kvinna klädda människa alls icke var en kvinna,
utan en stark, medelålders man, blef genast solklart för
Lejonman.
Det svindlade för hans ögon, susade för hans öron och hans
knän sviktade. Likväl bibehöll han så mycket sinnesnärvaro, att
han låtsade ingenting märka.
Han försökte att le harmlöst, då mannen vid kistan utfor
mot sin hushållerska, som svarade, så att det blef en träta, under
hvilken Lejonman försökte att komma ut genom den öppna dörren.
Men därvid såg han, huru den till kvinna förklädde mannen
grep bakom sig efter en vid väggen stående trästång för att med
den spärra vägen för Lejonman. Med förtviflans instinkt grep
baronen själf efter stången och ryckte den till sig, hvarvid en
ny, dödlig fasa genomfor honom. Det var ju ej en trästång, det
var en i trä målad järnstång.
Under det att Lejonman liksom förlamad sökte höja upp
järnstången, afkastade de båda skurkarne sina masker.
Den till kvinna utklädde, fattade kryckan med båda händerna
och riktade ett slag emot baronen.
Detta gaf Lejonman kraft, faran stålsatte honom.
Han slungade sin järnstör mot den nedfallande kryckan, och
slog den i två stycken ur banditens händer.
Men i samma ögonblick fattade den andre karlen Lejonman
i strupen och nacken, sammantryckande med ena handen strupen
och med den andra nacken.
Det lyckades dock Lejonman att så stöta ena ändan af
järnstören i hans ansikte, att han med baronens lösryckta halsduk i
handen bedöfvad föll ned på golfvet.
Lejonman väntade nu på ett nytt anfall af den större och
gröfre banditen, men denna ställde sig med ryggen mot den af
honom tillslutna dörren och gjorde sig med ena stycket af sin
krycka beredd på baronens anfall.
Redan såg Lejonman, hur den andre, fallne, åter kvicknade
till och reste sig upp.
Intet ögonblick var nu att förlora.
Svängande sin järnstång, störtade Lejonman emot dörrvaktaren
för att med ett slag krossa hans hufvud och stöta upp
dörren.
Men då syntes plötsligt hela scenen framför och omkring
Lejonman flyga i luften. — Hans sista anblick var hans motståndares
eldsprutande ögon och djäfvulska hångrin.
Själf sjönk Lejonman — sjönk ned i en djup och mörk
afgrund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
