Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 23. Mordförsöket å baron Axel Lejonman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
308
ändtligen! — åter ett ljussken och därefter hördes ett starkt rassel
af flyende råttor jämte en hunds förbittrade skällande.
Snart nog såg Lejonman ljuset klarare, och uti dess sken
upptäckte han ett människoansikte.
Det var ett ansikte öfver en bronslykta, en i det smutsiga
vattnet än simmande än vid dess kant på murafsatser skällande
hund jämte en äcklig, af drypande lumpor betäckt människogestalt,
men hvilken Lejonman nu skulle hafva velat omfamna och kyssa
— en räddande ängel, som den nödställda baronen trodde sig se
i honom.
Denne person följde hunden, lyste på Lejonman, betraktade
honom länge helt förvånad och stum.
— Hvar är din hund? utropade han slutligen.
— Jag har ingen hund, svarade Lejonman.
— Hvad för något! utbrast karlen. Någon här utan hund
och dock icke uppäten af råttor! — Det var underligt! — Hur
har du kommit hit?
— Min vän, svarade Lejonman, vill du bringa mig upp i
dagsljuset? Jag skall belöna dig så rikligt, att du ej skall hafva
förr ägt så mycket mynt på en gång.
— Nog vill jag det, svarade karlen. — Men hur har du
kommit hit — utan hund — hur är det möjligt?
Lejonman berättade för honom sitt förfärliga äfventyr,
sedan han först erhållit en upplifvande dryck ur hans
brännvinsflaska.
I början och länge nog för öfrigt kunde karlen ingenting
begripa af det som Lejonman meddelade honom; men då allt blifvit
honom kart, svor han och upprepade flera gånger, att han måste
se skurkarna i Field-Lane hänga, om han än skulle stå hela
natten för att försäkra sig om en god plats.
Han hade på en hemlig stig före flodens fallande kommit
ned i kloaken för att förekomma hundratals af sina kolleger —
de kända »smutsletarne», hvilka i kloakerna söka skatter och
stundom uppfiska silfverskedar, guldringar, pengar och andra
dyrbarheter.
Lejonmans räddande ängel var egentligen till professionen
råttfångare.
I högst fashionabla lokaler, där gentlemen höllo vad på sina
hundars virtuositet i råttors dödande, betalade man åtta pence för
dussinet af dödade råttor.
Mannen, som Lejonman så lyckligt mött i kloaken, hade
redan en hel säck full med döda råttor, och han visade under deras
ännu långa väg till närmaste afloppsöppning många prof på sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
