- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
314

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 24. Hästen utan ryttare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

314

Gramla grefvinnan stod hela tiden lik en stenbild utan att
svara ett ord.

Detta var en gräslig afton på Stora Högåker.

*



Efter grefve Ludvig Lohufvuds död stängdes Stora Högåkers
portar för hvarje besökare.

Hela betjäningen reducerades till fyra personer, Tilda
inberäknad, och dessa personer stannade hos den gamla grefvinnan,
den olyckliga kvinnan, som, afskild från allt umgänge, lefde
ensam på det mäktiga godset med sin sorg och sina dystra
minnen.

Elsa, som något lugnat sig, hade lämnat Stora Högåker,
samma dag som hennes man begrofs.

Ingen visste då, hvart hon tog vägen.

*



Tiden gick.

Sorgen låg dyster öfver Stora Högåker. Man hviskade vid
hvarandra, då man talade. Det var liksom om man varit rädd
för att tala högt. Sorgen kan åstadkomma detta. —

En dag kom en gammal kvinna gående till Stora Högåker.
Hon gick framåt, stödande sig hårdt på sin käpp, som hon, vid
hvarje steg hon tog, slog hårdt mot marken.

Det var ingen för värmlandsfolket obekant person, denna
gumma. Det var mor Kitta i pörtet.

Hon bad att få tala vid grefvinnan Lohufvud.

Detta förvägrades henne.

— Jaså, sade mor Kitta då med den trygghet i tonen, som
vissheten om makt gifver. Jaså, grefvinnan vill inte låta tala vid
sig. Jag vet väl, hvad jag skall göra då.

— Tilda, som väl kände till mor Kitta och som genom
Elsa fått ännu mera notis om henne och hennes kraft i trolldom,
blef rädd och skyndade in till grefvinnan samt bad på det
bevekligaste, att mor Kitta måtte blifva mottagen och hörd, på
det att hon ej måtte draga någon ny olycka öfver Stora
Högåker.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free