Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Kap. 24. Hästen utan ryttare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
315
Efter mycken tvekan lät grefvinnan öfvertala sig att mottaga
mor Kitta, hvilken emellertid ej ville tala vid grefvinnan i
vittnens närvaro.
Hon hade också stora och betydelsefulla nyheter att mäla.
*
När mor Kitta hade gått, kallade grefvinnan Tilda in till
sig. Tilda fann sin husmor vara mycket upprörd, ja, hon såg rent
af besynnerlig ut.
— Tilda, sade hon, jag har fått veta en stor nyhet af den där
gumman, mor Kitta, som du kallade henne.
— Jag hoppas, att nyheten är lika god som den är stor,
sade Tilda.
— Den är i hög grad betydelsefull. Elsa, min stackars
sons hustru, lär hafva härifrån begifvit sig till sitt hem, men då
hennes mor funnit, att hon kom fattig och hjälpbehöfvande, hade
hon förbjudit henne sitt hus, och hennes far hade hårdt utfarit
mot henne, för det hon lämnat Jerker åt sitt öde och det trots sin
trohetsed till honom, för att i stället förena sig med en grefve.
Han hade utfarit mot henne för hennes högfärd och trolöshet.
Detta lär hafva alstrat en skarp träta mellan Elsas föräldrar,
ty hennes mor lär hafva tyckt, att Elsa gjort rätt, men det
förargade henne, att hon kom som en flykting utan penningar.
Elsa hade blifvit förtviflad och lofvande, att hon aldrig mer
skulle träda öfver tröskeln i sitt hem, hade hon begifvit sig bort.
— Hon hade då gått till mor Kittas pörte.
Då hade hon fått veta, att Jerker varit där och att han
varit förtviflad öfver Elsas otrohet mot honom samt att han
begifvit sig upp till Resesjön — Gud vet, hvad han skulle där
att göra — samt sedan ej vidare hörts till. Du vet, att vi
låtit gå skallgång efter honom, utan att hafva funnit honom.
Elsa hade öfvertalat mor Kitta att vara henne följaktig till
Resesjön för att leta efter Jerker. De hade gått dit, men ej
funnit ett spår af honom. Troligen är han bergtagen eller sjötagen,
menar mor Kitta.
Elsa hade gråtande följt mor Kitta hem till hennes pörte,
och där bor hon ännu, och där — kan du tänka det, Tilda —
där har Elsa födt en arfvinge.
— Store Gud! utropade Tilda.
— En son!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0315.html
