316 (Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja")

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 24. Hästen utan ryttare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

316

— En grefve Lohufvud!

— Ja, en sonson till mig, en grefve Lohufvud af äkta börd.

— Han har blifvit född i det usla pörtet.

— Ja, sade grefvinnan — och jag har ej vetat af det förrän
i dag. —

Dagen därpå befallde grefvinnan fram hästar och vagn och
tillsade Tilda att vara sig följaktig.

Hon åkte till mor Kittas pörte och hämtade där sin sonson
och sin sons änka samt förde dem till Stora Högåker, sedan hon
först gifvit mor Kitta en summa pengar.

Ville hon, den förr så stolta grefvinnan Lohufvud, utverka sig
syndaförlåtelse af den himmel och den Gud, hon i sin vrede förut
bedt förbanna sitt eget kött och blod?

I vansinnig bördsfördom och stolthet hade den stränga
grefvinnan kastat ut en stor sten, men den hon nu fick lyfta, blef
henne ännu tyngre. — Dock en lättnad var det likväl för det
hårdt pröfvade kvinnohjärtat, att Elsa mottog hennes anbud som
en god och undergifven dotter, full af medlidande och förlåtelse
och att hon på sina knän fick den tillfredsställelsen att gunga den
lille faderlöse sonsonen, hvilken upp i dagen var så lik sin vackre,
i sin skönaste ålder af döden skördade fader.

Tilda började emellertid att känna sig trött och led vid att
längre tjäna. Hon ville med det lilla kapital, som hon de sista
åren hopsparat åt sig samt med ett litet arf efter sin broder, en
sjökapten, som nyligen dött ogift, slå sig till ro inne i Karlstad;
men gamla grefvinnan ville på intet vis höra talas om, att Tilda
skulle lämna henne.

— Tilda har varit mig en trogen tjänarinna och en trofast
vän i många stormar, sade grefvinnan, jag kan i allt lita på Tilda.
— Vi börja båda bli till åren. — Tilda kände min son, Tilda
känner Elsa och »Lill-Ludvig» med. — Jag vill inte mista Tilda.
Jag vill ha Tilda hos mig, så länge jag lefver. Jag skall sörja
för Tildas ålderdom och Tilda skall ej behöfva sakna något för
framtiden. Lofva mig, att Tilda stannar kvar hos mig.

Tilda hade, sedan hennes bror var död, inga släktingar mer
i lifvet. — Hon var ej van att flytta hit och dit. Hennes långa
tjänstetid hos general Haraldson och hennes moderliga omsorg om
Adèle efter faderns död, hennes tjänst nu på Stora Högåker

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/solenikd/0316.html

		Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" / 316 (1904) Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|