Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 26. Jerger gör ett betydelsefullt fynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
331
— Edmund! Lille Edmund! utbrast Jerker. Edmund!
Edmund!
— Hvem är det, som ropar på mig, sade gossen, som
verkligen var Edmund, det blinda barnet, som ännu fördes kring af
Moina, hvilken gaf honom moderlig omvårdnad och till hans
bästa använde de slantar, som han sjöng sig till.
— Det är Jerker! Mins Edmund Jerker? svarade Jerker,
under det att Kurre fortfor med sitt glada skall, hoppande kring
honom.
— Jerker! utropade Edmund och släppte Moina samt
sträckte upp händerna åt det håll, hvarifrån han hörde Jerkers
stämma.
Det blef stor uppståndelse på gården, som i en hast blef så
full med folk, att husägaren måste strängeligen säga till, att
gården skulle utrymmas. Som en fårskock kördes människorna
ut från gården på gatan, och där blef det sådan
folkskockning, att polisen måste gripa in för att få gatan rensad.
Alla talade om hvarandra.
Jerker, Edmund, Moina och Kurre, som fortfor att skälla
alldeles förtvifladt af glädje och ej kunde tystas ned, blefvo alla
förda till polisvaktkontoret, där de fingo förklara sig.
Polismännen hade svårt att tro den underliga historia, som
de hörde, och hade ej Edmund själf vittnat och Kurre visat så
säkra tecken till igenkännande af Jerker, så är det troligt, att de
alla under natten och tills saken blifvit fullt utredd, fått stanna på
vaktkontoret.
Lyckligtvis behöfdes ej detta, isynnerhet som Jerker bad
polisen om hjälp att skrifva till Funkhammar en underrättelse
om att, han funnit lille Edmund, hvilken nu därstädes var sörjd
såsom död.
Brefvet skrefs genast.
En poliskonstapel blef beordrad att följa Moina och Edmund
hem för ett få full vetskap om, huruvida rätt adress var
uppgifven och ej något svek låg därunder.
Likaledes ledsagade en poliskonstapel Jerker till hans hem.
Deras uppgifter befunnos vara fullt sanna.
Nu fann Jerker julen ej så svår, som han gjort det förut
på dagen.
Han hade lofvat Edmund, att han skulle söka upp honom
på aftonen. Och nu lade han papper om ljusstakarne och grenljusen
samt tog dem med sig och frågade sig fram till Moinas bostad långt
ute på Ladugårdslandet, en fattig trakt, där i våra dagar det rika
Östermalm reser sina palats med spiror och torn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
