- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
337

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 26. Jerger gör ett betydelsefullt fynd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

världen, jag, och kanske jag en gång blir lika god som hon och
kommer tillbaka till Värmlands skogar samt sjunger där som förr:

         »Å jänta å ja

         Allt i midsommardansen,

                 Å ja»


Men nu! Adjö! Hon har valt sin part — jag väljer min,
och det vet jag nu, att det är sant som det står i visan:

         »Den, som lär känna kvinnorna

         Och tror dem,

         Han är en dåre!»


Elsa kunde ej hålla kvar Jerker.

Han gick från Stora Högåker, lämnande Värmlands skogar
och kom till Stockholm samt satte sig i förbindelse med en
utvandrareagent, Han köpte genom honom åt sig ett stycke jord i
Sydamerika, och snart inskeppade han sig på ett fartyg, fullt af
emigranter, och så bar det i väg från fosterlandet till okända
öden. — Men sitt hjärta, det hade han trots allt lämnat kvar i
Värmland hos Solen i Karlstad, änkegrefvinnan Elsa Lohufvud på
det dystra Stora Högåker.

Och ofta tänkte han på henne samt gnolade stundom:

         Å jänta å ja

         Allt i midsommarsvaka

                 Å ja

         Å jänta å ja

         Allt i midsommarsvaka.

         Där mötte ho mej med fräsande fröjd

         Och räckte mig handen glad och förnöjd,

         Jag kasta mina ben mot himmelens höjd,

                 Mitt hjärta, hvart tog det vägen?


Allt mer och mer aflägsnade sig emigrant ångaren från
det gamla Sverige, hvilket snart syntes blott som en blå sky
från ångarens däck. Många suckar höjdes, många tårar flöto, och
många böner bådos. Det blef en högtidlig stämning som af
gudstjänst, då en af emigranterna, en ung man, steg upp och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0337.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free