Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 28. Tant Brita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
350
nog stor uthållighet att allt ifrån sina yngre år tjäna »tant Brita»
som en trogen riddare.
»Tant Brita» för sin del var nog inte så god mot honom,
hvilket skall synas här nedan.
Kapten Hvirfvelbom hade alltid haft en viss klockarkärlek
till »tant Brita», men icke förty hade han aldrig haft kurage nog
att fria till henne. Och just därför roade hon sig ännu ganska
tappert på kaptenens bekostnad, och han å sin sida utstod hennes
uddiga och stundom ganska elaka skämt med ett tålamod, som
helt och hållet var afpassadt efter middagens beskaffenhet och
supéns längd.
Det påstods med anspråk på sanning, att kapten Hvirfvelbom,
sedan han förgäfves sökt postmästaretjänsterna i Åmål,
Kristinehamn, Smedjebacken och Säter samt med samma dåliga
resultat sökt ett par smärre tjänster i tullverket, slagit sig ned på
Venersholm för att förestå »tant Britas» post och bevaka tullen
i hennes hjärta. Och nog var detta sant alltid, ty det syntes
mycket väl, att han var jaloux om gumman, den gamle narren.
Gumman Brita för sin del var också fåfäng nog eller kanske
elak och hjärtlös nog att, det måtte falla sig likt eller olikt,
gifva gubben alla möjliga och omöjliga an]edningar att blifva
svartsjuk på henne.
Och vid denna middag var gumman Brita rent af
oresonlig. Gubben Hvirfvelbom måste flera gånger bita sig i
lapparne, då »tant Brita» lät sina artigheter flöda öfver häradshöfding
Waldenberg. —
Det var en delikat middag!
Den rökta laxen och spenaten voro något non plus ultra.
»Tant Brita» skröt öfver sagosoppan; som ingen kunde bereda
bättre än hon, enligt hvad hon själf sade. Då kycklingen kom
på bordet, och sedan grefvinnan själf med utomordentlig skicklighot
trancherat den, och fatet åtföljdt af alla de olika salladkarotterna
vandrade kring bordet, märkte fröken Lydia, att häradshöfdingen
och pastor Frisell betraktade hvarandra med särdeles
uppmärksamhet.
Pastorn slog ett par gånger ned sina små, hvassa ögon för
häradshöfdingens ännu skarpare blickar. — Men de båda herrarna
talade icke ett ord till hvarandra. Till och med grefvinnan själf
blef till slut uppmärksam på pastorns fåordighet och brydde
honom för den. Då började han slå sig i ett lifligt samtal med
»tant Brita», hvilket gaf häradshöfdingen ledighet att språka desto
mera med grefvinnan.
Emellertid tycktes gumman Brita beflita sig om att så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
