Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 29. Fröken Lydia Stålsko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
354
hennes blickar, flammade det plötsligt till af en blixt icke långt
från stranden.
En knall hördes.
I det ögonblick af ljus, som blixten spridde, tyckte sig fröken
Lydia se en skymt af tullbevakningens båtar. Helt visst var
det från desamma, som skottet blifvit aflossadt. —
Vid denna tid — det torde vara nödvändigt att erinra om
detta — var det stor tullstation i Karlstad, och en massa
tullbevakningsbåtar korsade tidt och ofta Venern. Det var godt om
lurendrejare i Värmland och Dalsland vid tiden för vår berättelse.
Öfver norska gränsen forslades af de djärfvaste lurendrejare, så
kallade kontrabandierer, varor, tullpliktiga varor, in i Sverige, varor,
af hvilka många förut blifvit lurendrejade in i Norge från hafvet
och sedan forslade till Sverige. Hela band af lurendrejare voro
organiserade, och hade de blott med sina varor hunnit ut på
Venern, voro de tämligen säkra; men svårast var det dem just vid
Venerns västra och norra stränder. Där uppfordrades de ofta af
tullbåtarna och måste underkasta sig visitation, så framt de ej
föredrogo kappsegling och strid. —
Fröken Lydia hade, som nämndt, i det ögonblick af ljus,
som blixten spridde, tyckt sig se en af tullbevakningens båtar.
Helt visst var det från densamma, som skottet blifvit lossadt.
Den unga flickan kände sig illa berörd däraf.
Således fick själfva den heliga nattens högtidsstund icke fira»
i fred för den egennyttiga människan, hvilken synes älska att störa
allt skönt och stort.
Fröken Lydia hade blifvit störd i sina vakna drömmar, och
hon drog igen sitt fönster samt gick till hvila.
Fröken Lydia var sjutton år gammal, något, som redan förut
är sagdt. Men hvad som icke är nämndt, det är, att hon hade
en själ, hvilken var mera nyfiken att få lära nytt än att behålla i
minnet, hvad den erfarit. — Hon hade ett hjärta, som verkligen ej
var ondt, det vill saga ej hade onda tankar, men som dock tycktes
aldrig kunna förmå sig att vara uppriktigt mera än till hälften. Man
kan liknelsevis säga om fröken Lydias inre, att det liknade ett
litet torrt blad af en blomma, simmande på vindfläkten sakta utåt
sommarnattens rymder, till dess att en blixt bröt fram och det
hvirflande bladet bortrycktes af vågorna, så framt det icke rent
af förbrändes af elden uti blixten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
