Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 29. Fröken Lydia Stålsko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
355
Om man går tillbaka ända till Kalmarunionens tid, så skall
den uppmärksamme forskaren ganska lätt finna, att den mäktiga
drottning Margaretha i tiden hade en favoritpage, hvilken bar
namnet Manthe.
Följer man på historiens blad tidens ström fram till Kristian
den tredjes tidehvarf, så får man höra talas om en riddare,
hvilken bar namnet Måne eller kanske Manne samt hade i sitt
familjevapen ett manprydt djurhufvud, om hvilket man ej kunde göra
sig reda för, huruvida det var ett hästhufvud eller ett hufvud af
en lejonhane, så litet noga hade heraldikerna vid denna tid varit.
Emellertid påstods det, att riddar Måne eller Manne varit
stallmästare vid danska hofvet.
Under kung Karl X Gustafs tid lefde i Värmland en ättling
af riddaren Mane eller Manne, och denna ättling hade blifvit
gifven eller tagit sig själf, man vet ej hvilketdera, namnet
Lejonman. Hvad som egentligen utmärkte denna familj var klokhet
och sparsamhet samt många barn. Det var därför vid tiden för
denna berättelse godt om baroner Lejonman i Värmland, Dalsland
och Västergötland, ja, äfven i Småland och Skåne.
En gammal baron Lejonman gifte sig med den rika fröken
Lohufvud, hvilken egentligen hörde till fröken Lydia Stålskos
släktlinie, hvarom mera sedermera. Gamle baron Lejonman och hans
hustru, född Lohufvud, hade en son, hvilken i förnamn bar
namnet Harald.
Som den unge baron Harald Lejonman blifvit född under
sin herr faders gamla dagar, så trodde hela familjen, att i unge
Harald skulle uppblomstra en stor man, en hjältenatur. Hans
mostrar, de tre fröknarne Lohufvud, gjorde allt, hvad på dem.
ankom, för att bereda honom utvägar att uppfylla sin bestämmelse,
och det var med en innerlig känsla af välbehag de goda, gamla
fröknarna just nu sågo sin älskling vid målet. Han hade nämligen
blifvit ovanligt stor — hvad hans kroppshydda beträffade —
huruvida han var af hjältenatur, får fortsättningen af denna
berättelse visa.
Baron Harald Lejonman blef snart faderlös och han
uppfostrades — såsom ensam arftagare till ett stort gods i Värmland
— af sin mor och sina tre mostrar.
Då han hade kommit något till åren, förde kapten Hvirfvelbom
en af dessa baron Lejonmans mostrar, fröken Brita Lohufvud
— af alla kallad kort och godt »tant Brita» till grefvinnan Stålsko
på Venersholm.
Af henne hade fröken Lydia mångfaldiga gånger fått beskrifning
på Harald Lejonman och äfven noggrann uppgift om hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
