Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 31. Harald Lejonman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nej, det har han inte. Han kom i går. En fiskare,
som jag tror var från Lurö, seglade honom hit.
— Han kom i fiskarbåt från Lurö och kallar sig Waldenberg,
sade gumman Rebecka.
— Nå, men det är väl inte så underligt, utbrast fröken
Lydia häftigt.
— Nej, bevars, bevars! Hvad hon är häftig då, flicka!
sade gumman.
— Det låter, som om tant hade något att anmärka mot
häradshöfdingen.
— Nej, det har jag inte. Han förefaller vara en hygglig
ung man.
— Det är han också, förklarade fröken Lydia tvärsäkert.
— Har du aldrig sett honom förr, Lydia?
— Nej aldrig, det försäkrar jag, svarade fröken Lydia; men
hon kände att hon rodnade vid denna förklaring. I hennes själ
ville åtskilliga barndomsminnen tränga sig fram.
— När Harald — — — började gumman.
Men fröken Lydia hindrade henne att fortsätta, i det att
hon fattade gummans hand och, hur mycket det än kostade på
henne, kysste de ringprydda fingrarna, hvarefter hon sade:
— Får jag be min goda tant att skona mitt hjärta.
— Skona, kära du, jag trodde, jag — — —
— Jag får upplysa tant om, att jag icke är van vid att
bli behandlad som en lumpen handelsvara.
— Nej, men du store, hvem tar sig för att göra det!
— Jag kan icke utan fruktan tänka på, hur man tillåtit sig
att leka med mitt hjärta.
— Nej, men Lydia då!
— Hvem vet, om jag någonsin skall kunna förmå mig att
älska min kusin Harald Lejonman.
— Harald, säger du, inföll gumman Rebecka; du skulle
inte kunna älska din kusin Harald Lejonman!
— Det är ingen säkerhet.
— Honom, som jag själf har uppfostrat! utropade gumman
och satte båda händerna i sina sidor.
— Det kan väl hända, men jag har inte sett honom.
— Var du lugn, Lydia lilla!
— Det kan jag inte.
— Du kommer att bli blixt kär!
— Så tant säger!
— Slå vad med mig, min flicka! Jag skall tala om för dig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
