Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 32. Hästar i sken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
375
hvilka så godt som stodo på hufvudet. Hon sparkade ut sitt ena
ben genom vagnsfönstret, där den starke löjtnant Hammelhufvud
fick tag i hennes fot samt lyckligen praktiserade henne ut ur
vagnen. Därunder hade hennes ben blifvit skadade af glasskärfvorna,
och hela hennes paryr hade blifvit sliten i trasor.
Fröken Lydia kröp ut ur det andra vagnsfönstret, och hade
knappast hunnit alldeles oskadad ut, förrän häradshöfding
Waldenberg fattade hennes hand och hjälpte henne att resa sig tipp.
Han frågade med en ton af det hjärtligaste deltagande, om
hon skadat sig.
Då detta till all lycka icke var fallet, frågade han de äldre
damerna, huru de befunno sig.
Gumman Rebecka för sin del försäkrade med den allra
mest trohjärtade min i världen, att hon icke hade ett ben okrossadt
i hela sin kropp, och bad för själ och pina, att man skulle
hjälpa henne.
Genom vagnsfönstret var det omöjligt både för gumman
Rebecka och för grefvinnan Stålsko att komma ut. Således fanns
det ingen annan utväg än att vända om vagnskuren, så att den
kom att stå upprätt.
Häradshöfding Waldenberg ropade åt allmogen, hvilken på
väg från kyrkan hade samlat sig vid olycksplatsen, att den skulle
hjälpa till.
Beredvilligt grepo också bonddrängarne efter något snusande
och funderande samt spottande, hvilket allt hörde till saken, uti
den väldiga vagnskuren.
I detsamma kom grefvinnan Elsa Lohufvud på Högåker
åkande från kyrkan. Hon befallde sin kusk stanna och höll själf
i tömmarne, medan han gick af åkdonet och skyndade till hjälp
vid uppresandet af den förolyckade kuren.
Gumman Rebecka fördubblade sina lungors ansträngning, och
under ackompagnemanget af hennes veklagan hvälfde sig långsamt
den lackerade kuren, till dess att den försatte sina båda inhysesgäster
i bekvämare ställning.
Båda vagnsdörrarne öppnades, och man hjälpte ut damerna.
Gumman Rebecka var förtviflad och påstod, att hon brutit
alla sina leder.
Grefvinnan Stålsko var oskadd.
Kusken hade emellertid slutligen lyckats att få bukt på de
skenande hästarne.
Han vände om med dem och kom nu körande med det
besynnerliga ekipaget, å hvilket det icke fanns något annat säte än
det, som bar honom själf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
