376 (Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja")

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 32. Hästar i sken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

376

Grefvinnan Elsa Lohufvud erbjöd sig att i sin vagn skjutsa
damerna till Venersholm, men man besvarade detta anbud ganska
snäft — hvem ville stå i någon obligation till en uppkomling.
Man tackade henne, för att hennes kusk fått hjälpa till vid
uppresningen af vagnskuren, men för öfrigt vände man henne
ryggen.

Suckande tog Elsa åter plats i sin vagn och åkte vidare.
Men nog kändes det hårdt, att hon skulle bli bemött på detta
sätt, och att man icke ville veta af henne, icke ens då hon ville
göra en välgärning. Hur mycket lyckligare skulle hon ej varit,
om hon blifvit Jerkers hustru. Men hon ärade dock minnet af
sin aflidne man.

Herrarne erbjödo nu damerna sin landå.

— Men herrarne själfva då? sade grefvinnan Stålsko.

— Vi skola leja oss bondhästar och rida till Venersholm,
sade häradshöfdingen.

— En får rum i min vagn bredvid mig, sade prosten.

Medan allt skulle arrangeras för herrarne, gingo de förolyckade
in i en bondstuga.

Damerna behöfde se om sin toalett.

Den stackars fröken Almkrona var ganska illa däran.

Grefvinnan Stålsko påstod, att en åderlåtning vore ovillkorligen
nödvändig för att rädda foten från inflammation.

Gumman Rebecka, som också var mycket hemma i husmedicinen,
instämde med grefvinnan i hennes åsikt, och man skickade
efter klockaren för att låta honom verkställa åderlåtningen,
ty:

»Klockarfar skall om allting bestyra,
Lära barnen, att två och två det är fyra o. s. v.,

som det står i visan.

Den stackars klockaren var emellertid så rädd, när han tog
fram snäpparen, att det nog inte var rätt rådligt för fröken
Almkrona att låta honom handtera sin fot. Hon skrek och våndades,
klockarens ångest tilltog, och slutligen stodo stora droppar af ångestsvett
på hans panna.

Pastor Frisell hade emellertid fått klart för sig förhållandet.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/solenikd/0376.html

		Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" / 376 (1904) Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|