- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
383

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 33. Artisten Penselström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

383

Man satte sig till bords.

Fröken Lydia hade fått sin plats mellan löjtnant Hammelhufvud
och häradshöding Waldenberg.

Men som löjnanten hade fått mamsell Klippinger till sin
andra granne och häradshöfdingen tyvärr fröken Josefina
Skimmerhjälm, så blef fröken Lydia ej så mycket i tillfälle att deltaga
i konversationen med sina manliga grannar.

Midt emot fröken Lydia satt artisten Penselström, och då
han tog sig för att kasta in några ord och sedan sade dem några
hela episoder just midt i häradshöfding Waldenbergs och fröken
Josefinas konversation, och då häradshöfdingen något tvärt afbröt
honom, kom ett samtal i gång mellan fröken Lydia och artisten.

Fröken Lydia frågade honom ett och annat om artisterna i
Stockholm samt fick därigenom tillfälle att höra honom både
rättvisst och blygsamt berömma flera af dem.

Därefter vände sig konversationen kring teater och musik,
och fröken Lydia hörde, att Penselström var mycket musikalisk,
att han kände till de flesta operor, som gifvas i Stockholm, och
han underrättade henne om, att han kunde flera arior utantill,

Fröken Lydia utbad sig då det nöjet att få höra något
musikstycke vid pianot; men herr Penselström förklarade, att
han icke trakterade instrument utan i stället genom sång och
plastik härmade sångarne.

Desto mera retades fröken Lydias nyfikenhet.

Slutligen lofvade herr Penselström, att han på eftermiddagen
skulle imitera mamsell Widerberg och fru Sevelin.

*



Fröken Lydia tyckte, att det var ganska besynnerligt att
se sina tre tanter Lohufvud.

De voro alla tre förnäma och gamla och passade således
bra att föreställa ödets tre gudinnor.

Fröken Lydias ödes gudinnor voro de i alla hänseenden.

»Tant Brita» var den stränga huslighetens gudinna, »tant
Rebecka» den fina diplomatiens och »tant Lovisa» konstens och
litteraturens.

»Tant Rebecka» såg med sina genomträngande blickar allt,
»tant Brita» tadlade allt, och »tant Lovisa» tjusades af allt.

Den märkvärdigaste sympatien mellan de tre gummorna
bestod däruti, att, så fort den ena af dem öppnade munnen för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0383.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free