Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 33. Artisten Penselström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
384
säga något — och detta hände oupphörligen under den ljusa hälften
af dygnet, allt från solens uppgång och till dess nedgång —
så öppnade de två andra också sina munnar, och alla tre täflade
om att nappa orden från hvarandra.
Bland alla gästerna vid bordet var nog ingen lyckligare än
rådmannen och handskmakaren Klippinger, hvilken hade kommit
att få sig plats anvisad mellan »tant Lovisa» och fröken
Almkrona.
Gumman Lovisa var så upptagen af ett samtal med sina
systrar, att hon knappast talade ett ord med rådmannen, och fröken
Almkrona å sin sida var helt och hållet upptagen af ett samtal
med sin andra granne, pastor Frisell.
Rådmannen fick därigenom godt tillfälle att sysselsätta sig
med maten och vinerna, alldenstund han förblef oberörd af alla
andra betraktelser samt af samtalsämnena.
De tre tanterna utbredde sig en stund om grefvinnan Elsa
Lohufvud på Stora Högåker och kommo öfverens om, att hon
gjorde bäst i att lämna egendomen, gifta sig med en grofarbetare
och låta sin son lära sig arbeta på åkern och köra oxar.
Sedan deras vredes galla i rikaste mått blifvit utgjuten öfver
den frånvarande Elsas hufvud, började de tala om sin familjs
utsikter och planer.
Grumman Brita behöfde invigas uti allt, som förefallit, sedan
hon lämnade deras krets och flyttade till Venersholm för att
antaga sig väktarekallet öfver fröken Lydia.
Denna sistnämnda ansträngde sig i möjligaste måtto att
uppfatta, hvad de sade, då de talade på en gång alla tre, emedan
deras re&onemang hade just henne till föremål.
— Jaha! utropade »tant Brita», jag hoppas, att jag har
gjort skäl för mig.
— Hvad har du då gjort? sporde de båda andra tanterna
på en gång.
— Har jag inte lefvat och bråkat här på Venersholm nu
i fulla tolf år för att verka som en slags abedissa för den
styggan.
— Och du har lyckats?
— Ja, har jag inte heder af henne kanske?
— Det är det, vi få se!
— Visst har hon varit elak många gånger.
— Ja, ja!
— Hon har verkligen icke de bästa anlag.
— Nej, nej!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
