Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 33. Artisten Penselström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det där Lejonmanska blodet, som kommit med i Lohufvudska
familjen, har uti sig något, som är mindre godt.
— Hm! Hm!
— Det är inte utan, som jag sagt, att flickan har uti sig
mycket, som jag önskade vara borta; men — — —
— Det är pittoresque chevelure! afbröt gumman Lovisa.
— Tro inte det, protesterade »tant Brita».
— Du dömer henne allt för hårdt, det bör du inte göra,
sade »tant Lovisa».
— Det gör jag visst inte.
— Jo, opponerade sig gumman Lovisa, jag känner på mig,
att hon inte kan vara elak.
— Det var konstigt.
— Tro mig, hon har sinne för det sköna.
— Nå, hvad mer!
— Därför skall hon också tycka om Harald!
Fröken Lydia kände, hur hon rodnade och bleknade ömsom
under detta samtal om henne gummorna emellan.
I en af facetterna i en kristallkaraffin, hvilken stod framför
henne, såg hon häradshöfding Waldenbergs ansikte afspegladt.
Han log.
— Öfverlämna ledningen af den här saken åt mig, sade nu
gumman Rebecka, blandande sig i sina systrars samtal.
— Tror du, att — — —
— Ja, jag skall nog, när tillfället så erbjuder sig, leda hela
saken i rätt spår, sade Rebecka, och jag skall lära de unga tu
att känna hvarandra från rätt sida.
— Du känner inte Lydia och du vet inte, hur envis hon
är, den styggan, utropade »tant Brita».
— Jo, tron mig, mina systrar, försäkrade gumman Rebecka,
de skola komma att älska hvarandra ömt och innerligt.
»Tant Brita» ryckte föraktligt på sina axlar.
Fröken Lydia kastade åter en blick på kristallfacetten.
Waldenberg smålog ånyo.
I nästa facett märkte fröken Lydia i detsamma sin andra
grannes bild.
Han rodnade och stirrade vildt med ögonen.
Fröken Lydia förmodade emellertid, att ingendera af de
båda herrarne gaf akt på det samtal, som tanterna förde, emedan
de båda kavaljererna voro så ifrigt sysselsatta med sina egna
damer, och samtliga bordsgästerna språkade ganska högt med
hvarandra.
Prosten utlät sig i en diskussion med grefvinnan Stålsko.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
