- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
387

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 33. Artisten Penselström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Han försökte att öfvertyga henne om nyttan af adliga
personers giftermål sins emellan för att bibehålla racen oblandad och
stamträdet obefläckadt, och han fördömde på det högsta nu aflidne
grefve Ludvig Lohufvuds tilltag att gifta sig med en bonddotter,
den där allmänt kallats för Solen i Karlstad. Han sade, att det
var Guds straffdom, som träffade grefven, då han miste lifvet
genom en olyckshändelse, Guds straffdom för det att grefven tagit
en bondflicka till sin gemål.

Med genialisk vältalighet utvecklade han sitt ämne såväl
genom exempel ur fäderneslandets som andra länders historia.
Han kryddade sitt tal med exempel ur sitt eget erfarenhetsrika
lif och med kvicka anekdoter om en massa celebriteter.

Så stor var förmågan af hans välljudade och manliga stämma,
att slutligen alla lyssnade endast på honom med spända öron, och
ett allmänt bifallsleende på läpparne öfver hens kvicka anekdoter,
om äfven flera personer icke gillade hans ämne; ty helt visst gör
det ingenting, om en adelsman tar en ofrälse flicka till hustru
eller om en adelsdam gifter sig med en ofrälse man. Hufvudsaken
vid alla äktenskap är väl ändå, att mannen och hustrun
sympatisera samt att de äro goda och ädla till själ och hjärta.

*



Då måltiden blifvit slutad efter åhörandet af prostens
humoristiska berättelser, tog sig hela sällskapet en promenad i
trädgården.

Den rolige häradshöfding Waldenberg samlade där de unga
kring sig och sade, sedan de tagit plats på mossbänkarne:

— Prosten talade om många roliga anekdoter vid middagen
i dag om striden för att få hjärtan, det vill säga om frieri och
äktenskap. Men jag vet en historia om en sådan strid, hvilken
visserligen ej utkämpades af bördshögfärd, utan af andra orsaker,
och har den fördelen att vara sann.

— Voro då ej prostens anekdoter sanna?

— Kanske voro de det, men — —

— Låt oss höra. Det är bestämdt något mycket roligt!

— Ja, det är det.

— Ack, låt oss höra, låt oss höra!

— Min historia handlar om tvänne hjärtan och en stor
massa sillar.

— Sillar!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0387.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free