Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 33. Artisten Penselström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
392
sillar på tre veckor; men jag har ännu icke lyckats få en enda;
all sill är såld.
— Det tror jag nog, efter som det är jag, som köpt upp
all sill, svarade mäster Woerden leende.
Van Elburg satt liksom förstenad.
— Men hur skall det gå med mitt löfte? utropade han.
— Det skall ni i alla fall uppfylla.
— På hvad sätt?
— Hör på: Ni kommer en dag att lämna efter er en
lysande förmögenhet åt er dotter; jag efterlämnar åt min son
minst lika mycket; det lönar således icke mödan att tala om det,
som de båda barnen i framtiden kunna ha att vänta. Däremot
äro förhållandena för närvarande mycket olika. Jag afstår min
firma åt min son, då ni gifver endast fyra tu«en dukater åt er
dotter. Denna summa motsvarar naturligtvis icke på långt när
min gåfva. Jag har ej velat sätta mig emot de bägge ungas
böjelse, men jag har beslutat att tvinga er, att skänka er dotter
en hemgift mera värdig er rikedom och er samhällsställning. Jag
har därför vidtagit följande åtgärder: Ni har lofvat leverera mig
fyrahundratusen sillar för tio gulden tusendet, dessa sillar äro nu i
mina händer och det återstår er således, för att honorera edra
förbindelser, ingenting annat än att köpa dem af mig. Jag säljer dem
åt er för femtio gulden tusendet, ni betalar mig således sex tusen
gulden och vi äro kvitt.
Under denna köpmansedukation hade van Elburg småningom
återfått sitt vanliga lugn.
— Ni har rätt, sade han, ni är en slug köpman; jag har
låtit fånga mig i ert nät och måste således foga mig i mitt öde.
De båda affärsmännen skakade hvarandras händer och
återvände till sällskapet.
Hur mycket än Woerdens handlingssätt förargade van Elburg,
aktade han sig noga för att öppet visa sin harm däröfver; därtill
var han allt för slug. Han låtsade tvärtom att vara glad och
munter och man talade nu ej om annat än om den fest, som
skulle afsluta bröllopshögtidligheterna.
Åtta dagar därefter reste van Elburg till Amsterdam under
förevändning att hälsa på sin dotter, som med sin man flyttat dit.
Nu voro rollerna ombytta. Det var denna gång mäster
Woerden, som var tillintetgjord.
— Ack mäster van Elburg, utropade han, så snart han
varseblef denne, jag är i den största förtviflan. Tänk er, att
fiskrarne ej kunna skaffa en enda tunna till att packa ned sillarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
