Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 33. Artisten Penselström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
394
Fröken Lydia tyckte dock, att hon likväl var den, som först
med välvilja och artighet hade mottagit honom och infört honom
i sin mors hus.
Men hon lät nu icke märka det ringaste, att hon var stött,
åtminstone var det hennes beslut, att icke låta märka något
sådant.
Hon visade sig artig och vänlig mot den gode artisten.
Han var också hjärtans välment och beskedlig — ja detta
ord måste verkligen användas, ehuru man icke gärna talar om en
beskedlig karl.
Han samtalade med fröken Lydia om hufvudstadens
förhållanden och hans anmärkningar hade helt säkert för hans ledsagarinna
varit lika intressanta, som de verkligen voro träffande, så
framt fröken Lydia icke redan förut hört samma sak af häradshöfding
Waldenberg under hans samtal föregående dag med hennes
mor, därjämte hade hon i en bok läst om ställningar och
förhållanden i den svenska hufvudstaden.
Gumman Lovisa Lohufvud kom inom kort fram till artisten
och fröken Lydia, sedan hon först lämnat sin syster Rebecka i
rådmannens sällskap samt sade med det sötaste leende i världen
och under en artistisk åtbörd:
— Hvad jag är glad att se er, min gode herr Penselström och
dig, min söta Lydia, så vänskapligt tillsamman. — Ni skall få
ett obeskrifligt nöje min bästa herr Penselström. Jag vill
ovillkorligen ha min lilla Lydias porträtt. Ni skall måla det under
den tid, som vi komma att dröja kvar här på Venersholm. Ack,
hvad det skall bli roligt att få det porträttet. Låt oss för all
del börja med det där arbetet med det allra snaraste, min bästa
herr Penselström. Ni har ju hela er målareattiralj med er?
— Ja, nådig fröken, svarade målaren.
— Ni måste lofva mig, att redan i afton börja med en skiss.
Målaren bockade sig tigande.
— Vill ni det?
— Med glädje.
— Lofvar ni mig, att göra det?
— Om fröken Stålsko behagar sitta för mig.
— Det gör hon, det skall hon, det vill hon. Lydia skall
sitta för er i lilla salongen. Passar det?
— Utmärkt, svarade artisten.
— Börja då, så snart vi druckit kaffe.
Detta gumman Lovisas förslag förskräckte verkligen fröken
Lydia; och dessutom härmades hon öfver, att hon ej blef tillfrågad,
om hon ville låta herr Penselström måla sig, utan att man blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
