Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 34. Löjtnant Hammelhufvud anhåller om ett samtal mellan fyra ögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
408
— Välan, sade hon löjtnanten till svar efter en kort
öfverläggning med sig själf, tala vid häradshöfdingen, om du blott är
säker på, att han kan tiga.
— Tiga? eftersade löjtnanten och fattade fröken Lydias
hand för att föra den till sina läppar.
— Ja, det är alldeles nödvändigt, sade hon.
— Var trygg, Lydia, sade löjtnanten.
— Du känner honom?
— Ja; och jag vet äfven, att han vill oss väl.
— Nå så tala då vid honom.
— Det skall jag göra redan denna dag.
— Säg tanterna, att jag begärt betänketid.
— Ja.
— Jag skall spela min roll, så godt jag kan.
— Jag med.
— Det hufvudsakligaste är, att du skrattar.
— Om jag bara kan.
— Jo, skratta du och sök att se glad ut.
— Och du?
— Jag, sade fröken Lydia, jag skall spela den förvånade.
— För sjutton! utropade löjtnanten och knäppte med fingrarne,
det här blir ju alldeles som ett sällskapsspektakel!
— Ja visst.
— Det blir lifvadt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
